STAN GETZ OCH ASTRUD GILBERTO 

Flera snygga skivomslag. Jazzmusikern Stan Getz hade fått ett jättelyft med albumet "Jazz Samba" två år tidigare (se nedan). Konceptet att blanda Cool jazz med brasiliansk samba och bossanova hade blivit en fullträff.

Den följdes av "Jazz Samba Encore" och nu "Getz / Gilberto" (Verve LP 1964). Alla snyggt designade med non-figurativa målningar på konvoluten. På "Getz / Gilberto" medverkar Stan Getz (tenorsax), brasiliarna Joao Gilberto (gitarr och sång), Astrud Gilberto (sång) och Antonio Carlos Jobim (piano och kompositör).

Både Joao och Astrud Gilberto sjunger "The Girl from Ipanema", men det var hennes version som blev en jättehit, en av 1960-talets mest spelade låtar. Det här är framför allt Astrud Gilbertos skiva (även om hennes namn inte framhävs). Hennes lojt, sensuellt beslöjade "Ipanema" snurrade på var och varannat cocktailparty och i varje radioapparat. Den besjöng Rio de Janeiro på ett lyxigt, sofistikerat, sexigt sätt som bildade mode.

Och Astrud Gilberto är verkligen en bra sångerska. Men på de flesta numren här sjunger istället maken Joao Gilberto. Och honom har jag svårare för. Det är så soft, dämpat, återhållsamt att man nästan får spatt. Speciellt när man inte förstår portugisiska heller.

På 1960-talet tappade jazzmusiken snabbt mark och trängdes undan brutalt av den framrusande popen / rocken. Det verkar som den plöjdes ut i två motsatta fåror. Dels den "svårare" jazzen som drog mot friform, kakafoni, protest, revolt, och därmed målade in sig i ett hörn. Dels denna storsäljande bossanova-jazz som öppnade för en större våg av Brazil-musik. Mycket tack vare Stan Getz.

Betyg: ***