FROM HAWTHORNE, CALIFORNA....

Det här var en av de första popskivorna jag hörde. Åtminstone vad gäller hel LP. Min svåger Leif hade "The Beach Boys' Concert" (Capitol live-LP 1964) med The Beach Boys. Jag fascinerades av de extatiska publiktjuten och spelglädjen hos den charmiga surfgruppen.

Just de tjutande fansens som hörs på hela plattan vittnar om att The Beach Boys var den amerikanska grupp som kunde matcha The Beatles och de våldsamma Beatlemania som svepte över USA just detta året.

"The Beach Boys' Concert" är kanske egentligen hellre än bra. Den glada surfpopen kan låta naiv idag och soundet låter mer än lovligt tunt. Liksom på Beatles konserter var det små, klena högtalar-anläggningar som inte alls kunde fylla stora arenor. Ibland dränker fansens tjut helt musiken.

Trots det - här finns en entusiasm och en rak popkänsla som är rätt oemotståndlig. Stämsången sitter säkert som alltid, från öppningens "Fun, fun, fun" och "The little old lady from Pasadena". Via egna hitlåtar varvade med covers (Jan & Dean, The Rivingtons och andra surfare, plus Chuck Berry).

Brian Wilson sjunger solo i "In my room" och "Graduation day". Den senare en cover av The Four Freshmen, en stämsånggrupp som Brian beundrade. Ibland blir det jönsigt charmigt. När någon kommer in fel i en vokalharmoni. Eller när Mike Love ska visa hur The Beach Boys gör en skiva med olika pålägg, och ljudmixen inte alls hänger med. Men det är kul. Det "Beach Boys' Concert" inte har i precision tas igen i den enorma glädjen.

Betyg: ***