BARBARA SJUNGER EGET

Franska vissångerska Barbara är inte särskilt känd i Sverige. Dels är franska artister överlag inte så kända. Dels har hon inte den karisma och det utspel som en Edith Piaf eller en Gilbert Becaud.

Istället sjunger hon lågmält, sparsmakat berättande. Med små gester och litet komp. Alltså är hennes sånger beroende av texterna , och då kommer det ju an på att man kan franska. Därmed borde hon falla ifrån redan där för min del.

Ändå lyssnar jag väldigt gärna på Barbara. Denna skiva är väl den som är någorlunda, förhållandevis, mest känd med henne, "Barbara chante Barbara" (Philips LP 1964). Titeln är i motsats till när hon sjunger Brel, Brassens och andra sångskapare på andra skivor.

Den ende (vad jag vet) som puffat för och tolkat Barbara i Sverige är Rikard Wolf, som kämpat för fransk chansons mitt i våra anglosaxiska flodvågor av kultur. Jag kan själv njuta av att höra Barbara sjunga "Le Bel Age", "Gare de Lyon" och "Ni Belle Ni Bonne" utan att förstå texterna (mer än antydningsvis). Det är någonting i hennes intima frasering och spirituella gestaltning av sångerna som är tilltalande.

Betyg: ***