FRÅN MELODIRADION I GRYNINGEN...

En bagatell. Men ibland är bagateller användbara. "Tio i Topp, vol. 2, 1963-64" (EMI saml.-2LP 1980, senare CD) med diverse popartister var en volym i en kortlivad, påbörjad nostalgiserie.

Här är det musikalisk oskuld som gäller. Gammal Mersey-beat med Gerry & The Pacemakers, Billy J Kramer & The Dakotas och Swinging Blue Jeans. Lite surfpop med The Beach Boys och Jan & Dean. Och så "Tennessee Waltz" med Alma Cogan (1964).

Här finns också en del tidstypiska tramslåtar som ofta hamnade på hitlistorna. "Surfin' Bird" med The Trashmen (1963) är något av det knäppaste jag vet. Monstersång med nonsenstext i vansinnigt surftempo. En slags tidig punkrock. Och vansinnigt rolig.

Annars är väl "House of the rising sun" med The Animals (1964), och kanske också "Do-wah-diddy-diddy" med Manfred Mann, de enda spåren av lite tyngre dignitet. Men de tillhör å andra sidan nostalgiskt allmängods.

En charmig exotisk hit är "Sukiyaki" med japanske Kyu Sakamoto (1963). En pärla från Melodiradions gryning. Därutöver lättviktare med Cliff Richard, Johnny Leyton och rena töntigheter. En samling i fjädervikt alltså. Men den fångar en tidskänsla. Och jag är svag för mycket som är just tidstypiskt.

Betyg: ***