CORNELIS DEBUTERAR PÅ LP

Redan när Cornelis Vreeswijk debuterade med "Ballader och oförskämdheter" (Metronome LP 1964) var det klart att det här var något helt nytt inom svensk visa. Cornelis nonchalant fräcka tilltal, hans cyniskt kritiska texter befolkade med typer från samhällets skuggsida.

Och så hans bluesiga sångstil. Det var något helt nytt, i en svensk tradition som ännu präglades av Peder Swahn sjunger till luta. Cornelis hade lyssnat på Leadbelly och Robert Johnsson.

Och så Cornelis texter, så genialiskt litterära, smarta, slagkraftiga i sitt bildspråk. Tala om att som utlänning behärska svenska språket! Liksom Bob Dylan (några år tidigare) debuterar Cornelis här med en soloskiva. Bara han själv, hans sång och hans snärtiga gitarrspel (också det influerat av Leadbelly).

"Ballad på en soptipp" (med raderna "Jag är inte rädd för pesten / den har jag fått sprutor mot / men radioaktiv klåda och radioaktivt sot..."), "Tältet" (om predikanten Målle Lindberg på Kiviks marknad, samt en hälsning till "herr Åkerström"). Här finns också den illusionslöst sorgliga "Balladen om Fredik Åkare" (alltså INTE den med Cecilia Lind). "Min Polare Per" (första sången med denne rollfigur).

Vidare absurt tragiska berättelser om den mobbade "Häst-på taket-William" och annonsen för "Perfect time killer". Att det är en ren soloskiva gör att den känns något begränsad och inte bland Cornelis allra främsta. Men själva sångerna är starka och har tolkats av många andra. Bland annat är flera sånger härifrån på hyllningsalbumet "Den flygande holländaren" (1988). Och en maken till stark debut får man leta efter.

Betyg: ****