DE FÖRSTA LINDEMÄNNEN

Det är lätt att gå vilse bland alla Lindeman-skivor. Jag har trott att den jag ägde var den första, "Malte Lindeman, Valfrid Lindemans son". Men alls icke.

Detta är däremot de tidigaste Lindeman-inspelningarna, från Gröna Hund-föreställningarna 1962. Samlade på denna volym, "Valfrid Lindeman" med Hans Alfredson och Lasse O'Månsson (Svenska Ljud live-saml.-CD 1993).

Trumslagaren Bosse Skoglund har sagt att Hasse Alfredson är en av Sveriges bästa jazzmusiker. Va!? Varför? Jo, för att han är en mästerlig improvisatör. Och i mängden av utgivna Lindemän finns massor av hejdlösa, galna, knäppa, roliga utspel. Allt är inte bra. Det finns en hel del mindre lyckade. Men det är ju charmen med stundens ingivelse. Däremot är det all idé att gallra bland dem.

Den här är rolig. Inredningsarkitekten är på pricken en chic nisse som kunde varit från idag. Operasångerskan är obetalbar, och skalden - som diktar alla repliker på vers - underbar. Även skolpojken har sköna poänger. Alla figurer heter Valfrid Lindeman.

Det som inte funkar nu är att alla pratorna i de första Lindemännen mynnar ut i samma poäng. "Jag hade råkat knäppa ihop västen med gylfen". Det var nytt och roligt för Gröna Lund-publiken då, som varken hört en Lindeman eller vitsen förut. När Lindemännen sedan blev inspelade och började spridas skippade Hasse gylfslutet.

Betyg: ***