SONNY ROLLINS PÅ EN BRO

Den här skivan, "The Bridge" (Bluebird/RCA LP 1962), med Sonny Rollins har en lite lustig historia. Från sena 50-talet var tenor-saxofonisten Rollins en av de stora jazz-stjärnorna i den nya vågen av hardbop eller neobop. En reaktion mot den softa Cool Jazz-våg som annars präglat 50-talet.

Nu var det musiker som Charles Mingus, Art Blakey, John Coltrane och just Sonny Rollins som fräste på med en kraftfull, rebellisk jazz som stod för svart stolthet. Även Miles Davis var här ibland (t.ex. på "Milestones", 1958).

Sonny Rollins hade haft stora framgångar runt 1956 med skivor med en rak, hårdsvängande bop. Så plötsligt drog han sig tillbaka. Gick under jorden. Var borta i tre år. Denna frånvaro fick rent mytiska propotioner. Det gick rykten om att han setts stå och spela ensam på nätterna på en bro i New York. Därav troligen titeln.

Det gick också rykten om den nya, märkliga musik han höll på att skapa. Under tiden hade Ornette Coleman skakat grunden med sin "Free Jazz" (1960) som slog sönder alla konventioner och brakat loss i vild kakafoni.

I det läget väckte denna återkomst med Sonny Rollins förvåning i jazzvärlden. Den var - som han lät förut. Snabb, svängig, tuff. Men ingen revolution på något sätt. "The Bridge" är en behaglig skiva. Sonny Rollins blåser på med full kraft, som han alltid gör. Kvartett med gitarr. Det är Jim Hall på gitarr. Hans mjuka, klingande gitarrton är en fröjd.

Sex låtar, varav en är balladen "God bless the Child" som var känd med Billie Holiday, och en Cole Porter-låt. Inga märkvärdigheter alls. Men bra.

Betyg: ***

CARL-GUSTAF - BILSKOLLÄRAREN

En rolig skiva som är ett kärt barndomsminne. Min gamle morbror Axel hade denna på sin radio-grammofon, som omväxling till "Möte i mosunen" med Evert Taube och "Nordsjön" med Harry Brandelius.

"Bilskolläraren" / "Telefonsamtalet" (Karusell live-singel 1960) med Carl-Gustaf Lindstedt är stor, svensk humor. Talskivor var något som fanns förr, och Carl-Gustaf var mästare på just monologer.

"Bilskolläraren" är välkänd, med sina dråpliga vansinneskörningar och inbromsningar. "Abbans fru Svensson, ni sittter och tittar i skyltfönstret....." Inspelad när det var vänstertrafik. Finns även i en omredigerad högertrafik-version, där någon skicklig redigerare lyckades klippa i bandet och byta ut alla "vänster" mot "höger". Men nu finns förstås ingen anledning att höra i något annat än denna original-version ("Och så är det vänstertrafik! Nej - ni kör på höger sida!").

Baksidan "Telefonsamtalet" är mera svart humor på allvarlig botten. Rollfiguren ringer det stora varuhuset när han till sin förtvivlan ser att det hänger en dam ut från fönstret på sjätte våningen. Det blir många förvirrade felkopplingar innan han till slut kommer fram. En sketch av varm mänsklighet.

Betyg: ****