SONYA, THE LADY OF JAZZ

Jag vill påstå att Sonya Hedenbratt är underskattad som jazzsångerska. Hon var mer känd för "Jubel i busken" och som allmänt go' och gla' göteborgare.
Som jazzvokalist kom hon i skuggan av Monica Zetterlund.

Stilmässigt var hon helt traditionell. "All of me" (1956) var hennes slagnummer. Här är en av få samlingar, och faktiskt märkligt få skivor över huvud taget, med henne. "Gobitar med Sonya 1951-1997 (Invision Group saml.-CD 1999). 

Här möter vi flera av hennes tidiga, roliga nummer. "Aba daba honeymoon" (1951), "Zing zing zing en liten enkel sång" (1953) och andra sköna nonsenslåtar svänger och spritter av spelglädje. Likt Ella Fitzgerald kunde hon sjunga vilka bagateller som helst och göra till något stort.

"Stranger in paradise" (1955) är en ljuvligt vacker jazzballad. Melodin känns igen. Ja, den bygger på ett klassiskt verk av Borodin. Här finns också några Hasse & Tage-låtar från Svenska Ord-revyer. Men så kommer besvikelsen.

Jag hade verkligen längtat efter att få höra Sonya sjunga "Rågsved" (1964), en Svenska Ord-sång som ursprungligen kom ut på EP och nu är mycket svår att hitta. Texten, med en kärleksfull hyllning till tryggt familjeliv i en fräsch förort (till melodin "Tip-toe through the tulips") är den absolut finaste inspelning hon någonsin gjorde. Men det visar sig inte vara den här, utan en glanslös live-version (1964) av densamma. Och det förtar tyvärr mycket i denna ändå sällsynta samling.

Betyg: **

ACKER BILKS KLARINETT PÅ STRANDEN

Den andre storheten inom brittisk Dixieland och tradjazz var Acker Bilk. Liksom Monty Sunshine en hejare på klarinett. Men mest känd blev han när han 1960 lämnade stomp-bandet i källaren och ställde sig framför en stråkorkester. Romantiska filmmelodin "Stranger on the shore" (1961) är den låt han evigt är förknippad med.

Vill man ha den är denna samling, "Stranger on the Shore" (Philips saml.-CD 1988) ett hyggligt köp. Och här får man mera av hans underhållnings-musik från 1960-talet. För det här är nämligen inte dixieland. Det är "easy listening", med sättningen solo-klarinett mot en fond av stråkar. Ibland även med harpa, eller en riktigt pinsam Hammond-orgel.

Det är på gott och ont. "Stranger on the shore" är verkligen en magisk, drömmande melodi som är unik. Men resten? Jo, vi får "Petite Fleur" (1965) också här. Men inte lika bra som när Monty Sunshine spelade den hos Chris Barber. Och att höra en blandad repertoar som "Only you" (1962), "Sentimental journey" (1960), "La Mer" (1965) av Charles Trenet, och "I left my heart in San Francisco" (1968) är väl småtrevligt och behagfullt. Men kanske inte så angeläget, om man säger så.

Det är snarare en typ av allmänt hållen populärmusik i en mittfåra, som var mycket stor på 1960-talet (jämför t.ex. Herb Alpert & The Tijuana Brass), men som är rätt bortglömd nu. Betyget? En svag trea. Men ändå en trea. Vackra "Stranger on the shore" finns ju med. Och då är det bara att drömma sig iväg en stund.

Betyg: ***