BEATLES FÖRSTA LP!

Så äntligen - dags för The Beatles! Deras första LP "Please, Please Me" (Parlophone LP 1963) är inte bäst och inte utan skavanker rent tekniskt. Men där finns en ENTUSIASM. En spelglädje och pionjärkänsla som går direkt till hjärtat. Hela skivan spelades in på en enda dag i februari 1963 i EMI-studion på Abbey Road i London.

De stampar in "I saw her standing there", och det är en makalös öppning. En häftig, glad rocklåt om en snabb förälskelse. Redan i andra låten, den lugnare "Misery", sätter Beatles sitt signum. Den oerhört melodiösa popen. "Misery" är "bara" ett mellanspår. Sedan bränner det till när John Lennon ger allt i "Anna (go to him)", liksom senare i "Baby, it's you" (två av flera covers på LP:n).

Det blir mera svajigt när George sjunger "Chains" och Ringo "Boys". Men det uppvägs av slag-kraftiga hiten "Please, please me". "Love me do", som var deras singeldebut (i annan tagning, utan hörbar skillnad) är däremot verkligen ingen stor låt. Inte heller Elvis-travestin "P.S. I love you" som Paul sjunger.

Det är däremot geniala "Do you want to know a secret" och fina "There's a place". Paul softar till det i balladen "A taste of honey". Och så - i den kända finalen, vrålar Beatlarna ut sina "Twist and shout". En cover som totalt förknippas med Beatles, få har hört originalet.

"Please, please me" har primitiv stereomix (särskilt titellåten). Ljudet är tunt med våra dagars öron och någon spelmissar kan märkas. Men glöden och glädjen och Beatles begåvning ger allt. Producenten George Martin ligger ännu lågt. Men detta är början på en utveckling utan motstycke.

Betyg: ****