LÅTSKRIVAR-DROTTNINGEN CAROLE KING

De finns en lång sångskrivar-tradition inom amerikansk pop. Alltså artister som skriver låtar åt andra, utan att nödvändigtvis själva vara sångare eller kärna artister. Ofta satt dessa i hus, eller låtskrivarfabriker, som Tin Pan Alley i New York.

Musikförläggare skötte sitt, arrangörer och orkesterledare hade sina roller, och på någon annan våning satt sångskrivarna och komponerade låtar på löpande band på kontorstid.

Traditionen var grundmurad redan vid 1900-talets början, när noter sålde som smör och grammofon-industrin började blomma, jämsides med musikalerna på Broadway och filmindustrin i Hollywood.

Denna tradition såg professionella sångkompositörer som George Gershwin, Irvin Berlin, Cole Porter, Jerome Kern, Richard Rodgers och Hoagy Carmichael. Hela det gäng som med tusentals sånger i bagaget skulle skapa den låtskatt som brukar kallas "The American Songbook" och som utgjort standard-repertoar för åtskilligt av all populärmusik och jazz sedan dess.

Traditionen fortsatte direkt in i den vilda rock'n'rollen och den tonårsinriktade popen på 50- och 60-talen. Berömda (i det tysta) är paret Leiber - Stoller som skrev åtskilliga hitlåtar åt Elvis Presley. Ett annat berömt låtskrivarpar blev Goffin - King, som också var det äkta paret Gerry Goffin och Carole King.

De fick en stor hit med "The locomotion" med Little Eva. De skrev låtar för tjejgrupper som The Shirelles. Deras låtar blev covers med The Beatles, The Animals, The Byrds och Blood, Sweat & Tears med flera. För de sistnämnda var det fina gospelpoplåten "Hi De Ho". En kuriositet är att en annan tidig, stor poplåtskrivare, Neil Sedaka, var kär i henne och skrev sin jättehit "Oh Carol!" som handlade om henne. Det var redan 1959.

Men det skulle dröja ända tills 1971 innan Carole King själv fick sitt ordentliga genombrott som sångerska och artist. Det året kom "Tapestry" (Ode Records LP 1971) som blev en makalös succé utan motstycke. Den tidstypiska omslagsbilden med katt, stickad tröja, långt hår och barfota syntes överallt hos alla, inte minst hos tjejer.

Det är snygg, tidlös pianopop med låtar som "I feel the earth move", "You've got a friend", "It's too late", "Will you still love me tomorrow?" och titellåten om livet som en tygväv. Carole King sjunger bättre än någonsin. Hon inledde här en karriär inom singer / songwriter-sfären och fortsatte göra en mängd egna album. Tyvärr lyckades hon inte riktigt med att upprepa den stora succén med "Tapestry". Hon är ännu aktiv inom musiken, liksom hennes båda barn.

Betyg: ****