FRÅN HIPPIE-MUSIKAL TILL SNYGG GOSPELPOP

"Hair" från 1968 brukar räknas som den första riktiga popmusikalen. Ungdomsinriktade musikaler hade funnits tidigare, främst då Leonard Bernsteins stora "West Side Story". Men "Hair" var den först - långhåriga - musikalen, med avstamp mitt i hippierörelsens romantik.

"Hair" har sedan dess satts upp överallt och i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Välkänd blev Milos Formans lyckade filmversion från 1979. Den lyckades med konststycket att ta med hippie-tematiken just till 1979, till en tid av disco, punkrock och cynism, en tid som estetiskt sett lång mycket, mycket långt från 60-tal och flower power.

Man kan irriteras över naiviteten och den öpnna drogromantiken i "Hair". Men dess uttryck av längtan, fred, kärlek och blomstrande mode kan få även en skeptiker som jag att smälta. Jag som brukar vara allmänt kallsinnig och ointresserad av hela musikal-konceptet.

Det som främst utmärkte "Hair" var att den genererade en stor mängd fina poplåtar, sånger som blev hits med åtskilliga andra artister vid den tiden. Tänk bara på "Ain't got no - I got life" med Nina Simone, "Good morning starshine" med Björn Skifs, och inte minst "Aquarius - Let the sunshine in" med sånggruppen The Fifth Dimension. (alternativt "the 5th Dimension).

Det här sista blev en stor hit på listorna 1969. Egentligen är den ett medley på två olika melodier ur musikalen. Den första besjungande till stjärntecknens lov i en underbar melodi, den andra en frihetslängtande, repititiv gospelsoul som förkommer i handlingens slutscener. Här blir "Aquarius - Let the sunshine in" en snygg diptyk med effektiv brytning i mitten, när tonarts- och tempoförändringen ger en förhöjd effekt.

Om gruppen The 5th Dimension vet jag inte mycket mer än att det var en superproffsig, svart vokalkvintett som hade ena foten i rötter av klassisk soul och gospel, medan den andra var i mera polerad, sofistikerad populärmusik. Mycket av deras repertoar bestod t.ex. av Burt Bacharach-låtar av det snitt som Andy Williams och Dionne Warwick sjöng vid samma tid.

"The Age of Aquarius" (Soul City LP 1969) innehåller i övrigt sånger av den sällsamt unike outsidern Laura Nyro, liksom en vass vokal version av The Creams "Sunshine of your love". För min del nöjer jag mig med den där dubbla "Hair"-hiten och några spår till.

Betyg: ***