DEN GAMLE OCH HAVET - SVEN-BERTIL
Jag gillar Sven-Bertil Taube för ålderns värdighet. Och för hans breda artisteri, konstnärskap och långa erfarenhet - självklart. Jag tycker inte om åldersfixering, men det är på något sätt svårt att kringgå åldern som parameter i detta sammanhang.
Vid 80 års ålder gör han comeback och får en nytändning, med skivan "Hommage" (Universal CD 2014). Med arrangören och dirigenten Peter Nordahl hittade han den perfekta kollegan, och Nordahl leder här Norrköpings Symfoniorkester.
På "Hommage" har Peter Nordahl gjort verkligt subtila, målande orkester-paletter till Sven-Bertils lugna, vackra stämma som bär fram de mest exakta fraseringar man kan tänka sig.
Skivan består dels av sånger. Påfallande många där vännen Olle Adolphson varit inblandad. "Nu har jag fått den jag vill ha", "Låt oss gå på lyktkafét", "Älskar inte jag dig då" och "Skärgårdsbrevet". Det är mycket bra men kan ibland dra åt det högtravande. "Visan Ö" (till text av matematiske konstnären C-F Reuterswärd") blir något tjatig, och Lars Forssells miniopera om spelmissbruk, "Jag och rouletten i Monte Carlo", har jag aldrig riktigt begripit mig på.
Men det som bär skivan, och gör den stor och unik, är den andra delen. De spår där Sven Bertil Taube deklamerar dikter till orkester. De har alla tema : Havet. Det här är något som ligger mig varmt om hjärtat. När han reciterar "Apotheos" av Gunnar Bohman stannar tiden. Stråkar och träblåsare målar upp en marin palett av ett stoiskt lugn om havets evighet.
Likadant är det i "Shanty" (text Lars Forssell) och "Frågar du havet?" (text Olle Adolphson). Här är ett svårmodigt lugn och en poetisk skönhet som för mig är den perfekta harmonin till att sitta på Finnboda Pirar och blicka ut över havet på ålderns höst. Med upphöjt lugn bortanför vardagens jäkt och gno.
Det sista spåret är "Ett sista glas". En gammal irländsk visa som fick stort genomslag när Sven-Bertil Taube som äldste i sällskapet var med i TV4:s "Så mycket bättre". Där var det unga Miriam Bryant som tog upp den och sjöng den med den äran.
Betyg: ****
Jag gillar Sven-Bertil Taube för ålderns värdighet. Och för hans breda artisteri, konstnärskap och långa erfarenhet - självklart. Jag tycker inte om åldersfixering, men det är på något sätt svårt att kringgå åldern som parameter i detta sammanhang.
Vid 80 års ålder gör han comeback och får en nytändning, med skivan "Hommage" (Universal CD 2014). Med arrangören och dirigenten Peter Nordahl hittade han den perfekta kollegan, och Nordahl leder här Norrköpings Symfoniorkester.
På "Hommage" har Peter Nordahl gjort verkligt subtila, målande orkester-paletter till Sven-Bertils lugna, vackra stämma som bär fram de mest exakta fraseringar man kan tänka sig.
Skivan består dels av sånger. Påfallande många där vännen Olle Adolphson varit inblandad. "Nu har jag fått den jag vill ha", "Låt oss gå på lyktkafét", "Älskar inte jag dig då" och "Skärgårdsbrevet". Det är mycket bra men kan ibland dra åt det högtravande. "Visan Ö" (till text av matematiske konstnären C-F Reuterswärd") blir något tjatig, och Lars Forssells miniopera om spelmissbruk, "Jag och rouletten i Monte Carlo", har jag aldrig riktigt begripit mig på.
Men det som bär skivan, och gör den stor och unik, är den andra delen. De spår där Sven Bertil Taube deklamerar dikter till orkester. De har alla tema : Havet. Det här är något som ligger mig varmt om hjärtat. När han reciterar "Apotheos" av Gunnar Bohman stannar tiden. Stråkar och träblåsare målar upp en marin palett av ett stoiskt lugn om havets evighet.
Likadant är det i "Shanty" (text Lars Forssell) och "Frågar du havet?" (text Olle Adolphson). Här är ett svårmodigt lugn och en poetisk skönhet som för mig är den perfekta harmonin till att sitta på Finnboda Pirar och blicka ut över havet på ålderns höst. Med upphöjt lugn bortanför vardagens jäkt och gno.
Det sista spåret är "Ett sista glas". En gammal irländsk visa som fick stort genomslag när Sven-Bertil Taube som äldste i sällskapet var med i TV4:s "Så mycket bättre". Där var det unga Miriam Bryant som tog upp den och sjöng den med den äran.
Betyg: ****
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home