EGBA FYLLER 40 ÅR !

Ja, så måste det vara. De bildades 1970 som Blodgrupp Fem. Denna skivan med Egba heter "Jubilee" (Egba EP-CD 2010) och gavs alltså ut 40 år senare.

Egba var min favoritgrupp under 70-, och även 80-talet. De var lika bra som Weather Report, Return to Forever, Hancocks Head Hunters och andra i samma fusion-nisch. De gjorde finfina skivor med bra jazzrocklåtar, oftast av blåsarna Ulf Adåker och Ulf Andersson.

Efter 80-talets slut tycks de i praktiken ha lagt av. Då hade de ändå haft viss framgång med den fräcka "Electronic Groove and Beat Academy" 1989, där Ulf Adåker blandade ohämmat med jazzfunk, hiphop, electronica och acid-jazz, och lyckades glida in snyggt i de hippa club-svängarna.

Det dröjde ända tills 2004 när de återförenades med "The Phoenix". En välgjord skiva där några av de forna medlemmarna tittade tillbaka och spelade i huvudsak gamla låtar i nya, ganska identiska tappningar. Inget nyskapande, men det var en välkommen skiva för oss som saknat Egba länge. Speciellt då deras gamla vinyler aldrig återutgetts på CD.

Lång paus igen, sedan kommer denna lilla anspråkslösa skiva, som bara är ett mini-album. Egen utgivning och inte helt lätt att hitta i handel eller på nät. Och det där jubiléet är som sagt lite oklart. Här är det blåsarna Ulf Adåker på trumpet och Ulf Andersson på sx (de enda två som varit med genom hela resan). Vidare den säkre klippan Göran Lagerberg på bas, Stefan Blomquist på klaviatur, fenomenale trumslagaren Åke Eriksson samt Rafael Sida på slagverk. Alla utom Sida har varit med i olika omgångar tidigare.

Och - det här är bra. Egba är alltid bra. Liksom på "The Phoenix" är en del låtar gamla eller i tidigare stil (jazzrock med Afro- och Latin-influenser). Och de levererar så pålitligt och bra att det känns som att möta en kär gammal vän. Balladen "Among trolls and controls" fanns redan på "Jungle Jam" 1976, då under vitsiga namnet "Bland tomtar och kontroller". "Temne", med rytmer från Västafrika, fanns på "Live at Montmartre" 1977, en skiva som präglades av den dåvarande slagverkaren Ahmadu Jah.

"I don't know Btty, but I think it's a clarinet" är en rolig hälsning till det sidoprojekt som ett tag leddes av pianisten Harald Svensson i en grupp med världens längsta gruppnamn, I Don't Know What It Is Betty, But I Think You Can Dance To It. Av förklarliga skäl vanligen kallat Betty-bandet.

Ytterligare tre nummer finns här. Men skivan har kort speltid (34 min) och räknas som EP-CD eller mini-CD. Så frågan är bara: Varför så blygsamt? Vi vill ju höra mer.

Betyg: ****