VIKTORIA TOLSTOYS RYSKA RÖTTER
Jo, visst kan man reagera på namnet Viktoria Tolstoy. Och - jo, faktiskt är det så. Hon har ryskt påbrå och är i rakt nedstigande led släkt med den store ryske författaren Leo Tolstoj.
Jag hade inte tidigare fastnat särskilt för hennes röst eller för henne som jazz-sångerska. Men när jag trillade över hennes skiva "My Russian Soul" (ACT CD 2008) såg jag ett både genialiskt och ovanligt grepp.
Hon tolkar helt enkelt sina ryska rötter. Vackert vemodiga melodier som antingen känns igen från tonsättare som Tjajkovskij, Borodin och Rachmaninoff, eller från folkvisor som tolkats av Jan Johansson på hans album "Jazz på Ryska" (1967). Ja, Jan Johansson var före med att göra jazz av den ryska melodiskatten, men förutom hans insatser är det här verkligen en ogrävd mark. Som faktiskt passar helt lysande för jazzens uttrycksmedel.
Nils Landgren har producerat och spelar trombon här. Det är på alla sätt en mycket lyckad musikalisk anrättning. Jag ryser när Viktoria sjunger "Silent rhapsody", som är det mäktigt melankoliska temat ur första satsen ur Pjotr Tjajkovskijs underbara Symfoni nr 6, Pathétique. En sista symfoni som han skrev i ett smärtsamt dödsmedvetande.
På samma sätt finns "Arabisk dans" ur "Nötknäpparsviten" med här som "Word by word", och huvudtemat ur "Svansjön" som "Aftermath". Jag får kanske modifiera mig lite när det gäller den vackra "Stranger in paradise" ur "Furst Igor" av Alexander Borodin. Den är nämligen vanlig inom populärmusiken och har sjungits in av Tony Bennet och ett otal andra. I Sverige har tidigare Sonya Hedenbratt gjort en minnesvärd tolkning av den. För Viktoria Tolstoy passar den här stilsäkert som hand i handsken.
I övrigt får hon är även in lite av ryske, legendariske trubaduren Vysotskij och lite annat. Ett personligt och intressant urval. Det ska betonas att den också ur jazzsynpunkt håller hög klass. Viktoria Tolstoy har en förvånansvärt klar och "ren" röst för att vara jazzsångerska, utan den sotiga timbre som annars brukar höra till. Kanske därför det tog tid för mig att upptäcka hennes storhet. Men denna skiva är helt enkelt klockren.
Betyg: ****
Jo, visst kan man reagera på namnet Viktoria Tolstoy. Och - jo, faktiskt är det så. Hon har ryskt påbrå och är i rakt nedstigande led släkt med den store ryske författaren Leo Tolstoj.
Jag hade inte tidigare fastnat särskilt för hennes röst eller för henne som jazz-sångerska. Men när jag trillade över hennes skiva "My Russian Soul" (ACT CD 2008) såg jag ett både genialiskt och ovanligt grepp.
Hon tolkar helt enkelt sina ryska rötter. Vackert vemodiga melodier som antingen känns igen från tonsättare som Tjajkovskij, Borodin och Rachmaninoff, eller från folkvisor som tolkats av Jan Johansson på hans album "Jazz på Ryska" (1967). Ja, Jan Johansson var före med att göra jazz av den ryska melodiskatten, men förutom hans insatser är det här verkligen en ogrävd mark. Som faktiskt passar helt lysande för jazzens uttrycksmedel.
Nils Landgren har producerat och spelar trombon här. Det är på alla sätt en mycket lyckad musikalisk anrättning. Jag ryser när Viktoria sjunger "Silent rhapsody", som är det mäktigt melankoliska temat ur första satsen ur Pjotr Tjajkovskijs underbara Symfoni nr 6, Pathétique. En sista symfoni som han skrev i ett smärtsamt dödsmedvetande.
På samma sätt finns "Arabisk dans" ur "Nötknäpparsviten" med här som "Word by word", och huvudtemat ur "Svansjön" som "Aftermath". Jag får kanske modifiera mig lite när det gäller den vackra "Stranger in paradise" ur "Furst Igor" av Alexander Borodin. Den är nämligen vanlig inom populärmusiken och har sjungits in av Tony Bennet och ett otal andra. I Sverige har tidigare Sonya Hedenbratt gjort en minnesvärd tolkning av den. För Viktoria Tolstoy passar den här stilsäkert som hand i handsken.
I övrigt får hon är även in lite av ryske, legendariske trubaduren Vysotskij och lite annat. Ett personligt och intressant urval. Det ska betonas att den också ur jazzsynpunkt håller hög klass. Viktoria Tolstoy har en förvånansvärt klar och "ren" röst för att vara jazzsångerska, utan den sotiga timbre som annars brukar höra till. Kanske därför det tog tid för mig att upptäcka hennes storhet. Men denna skiva är helt enkelt klockren.
Betyg: ****
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home