RALPH OCH HANS DRÖMMAR - I EVIGHET

Nej, men alltså. Uppriktigt. Det här är inte bra. Jag kan inte tycka det är bra. Jag kanske inte tillhör rätt målgrupp. Men här står jag nu med Ralph Lundsten , "Lovetopia" (Andomeda CD 2009).

Vi tar det från början. Ralph Lundsten var enormt spännande, kreativ och nyskapande, för att inte säga banbrytande, när han (ibland tillsammans med Leo Nilsson men oftast ensam) under sent 60-tal och tidigt 70-tal komponerade elektronisk musik och serverade den på ett kittlande, fantasifullt sätt.

Det var kompositioner som "Vintermusik", "Visioner av flygande tefat", "Cosmic Love", "Fader Vår" och en del balettmusik med motiv av gamla kungar. Lite senare skulle det blev en rad olika LP-skivor med namnet "Nordisk Natursymfoni".

Vi bör betänka att elektronisk musik inte var något helt nytt på 60-talet. Den hade skapats av en del rätt extrema avantgarde-tonsättare som Karlheinz Stockhausen. Det var en garanterat "svår" musik som i den tidens modernistiska tradition inte hade några som helst ambitioner att nå ut publikt utanför de egna kallhamrade elfenbenstornen.

Ralph Lundsten vände på detta. Han var (och är) i grunden en romantiker. Han vävde in fantasy och rymd med nordisk naturromantik och folktro. Hans musik var - hur abstrakt den än var - oftast vacker. Ja, just vacker, som i tindrande sagor. Hans musik och verk blev med tiden riktigt folkkära. I bilden ingick också hans egocentriska, visuella idéer, bland annat med sitt sagoliknande hus i Saltsjö-Duvnäs där han hade sin egen studio med fantasifull inredning.

På andra sidan musikfloden fanns också Pink Floyd, Kraftwerk, Emerson, Lake & Palmer etc. Ralph Lundsten blev en hipp förmedlare mellan det "svåra" konstmusik-avantgardet OCH den progressiva rockmusiken OCH en skönhetssökande publik som ägnade sig åt meditation och nyandlighet.

Så jag gillade verkligen Ralph Lundsten så här långt, även om det ofta räckte med små doser av hans kosmiska syntklanger. Men mot slutet av 70-talet hade han definitivt hittat sin nisch inom det nyandliga. Hans skivor syntes alltmer sällan i skivbutiker, men desto mer i new age-sammanhang. Säkert mycket framgångsrik i de kretsarna. Det kändes som om de var inte längre dynamiska verk utan "landskapsmusik".

Och här är vi nu. "Lovetopia" är balsam för syntar och här finns drag av pastoral, musikal, dansrytmer etc. Men egentligen är det musik som ska ligga i bakgrunden och inte sticka ut. Det är kanske inget fel i sig, men här blir det lika hopplöst banalt som omslaget.

Orsaken att jag ändå snubblade på denna? År 1970, när Lundsten verkligen var nyskapande, komponerade han ett märkligt erotiskt elektronmusik-stycke kallat "Cosmic Love". En sexflåsande fantasi i ett drömlandskap. Den var rätt kul och kanske ett svar på den då populära låten "Je t'aime". Den följdes på skivan av "Cosmic Love - Trial and discussion", ett stycke med talinslag av rolige Yngve Gamlin som domare på olika språk, som ställde den omoraliska "Cosmic Love" till svars. Den var rätt knäpp och rätt kul. På CD utgåvor delades dessa delar upp och Gamlins gamla inslag hamnade här.

På köpet fick man då "Lovetopia". Denna menlösa new age-skapelse som är ytterligare ett upprepat koncept om "Ralph och hans drömmar". Skippa det och upptäck tidige Ralph Lundsten istället!

Betyg: *