STOR RÖST KOMMER TILL SIN RÄTT

Annie Lennox är en fantastisk sångerska. Hon har stark och stor röst, sjunger med kraft och inlevelse, med utmärkt frasering och bra attack. Hon är en av få som utan ansträngning kunde utmana självaste Aretha Franklin i duetten "Sisters are doing it for themselves" på 80-talet.

Då var det med Eurythmics. De var ett av Storbritanniens största, brittiska band då. Med en oändlig radda av hitlåtar och flera fullödiga album. Men de hade också ett sound som var tidstypiskt. Väldigt mycket 80-tal.

Smattrande syntar, programmerade 8-delsblippande. Stora, svepande, elektroniska ljudväggar. Annie Lennox starka, soulpåverkade röst gjorde att det aldrig blev kyligt. Fast å andra sidan kunde hon i sångerna spela härskarinna likt den teatraliska Grace Jones.

På 90-talet hade gruppen (duon) Eurythmics upplösts och Annie Lennox gjorde istället soloskivor. Alla bra, men fortfarande med samma syntpräglade musik och hårda uttryck. Där någonstans började det bli för mycket. Tänk om man kunde fått höra hennes fantastiska röst mera "naket" med traditionella instrument eller i mer sparsmakade sammanhang.

Det har dröjt, och ärligt talat har jag inte haft koll på samtliga hennes soloalster efter 1995. Men därför är det så välkommet att höra hennes album "Nostalgia" (Island CD 2014). Hon liksom vi alla blir äldre och blir man äldre vill man gärna titta tillbaka och återknyta till sina musikaliska rötter.

På "Nostalgia" hör jag den Annie Lennox som jag längtat efter. En moget jazzbetonad sångerska med stor pondus och erfarenhet, som i lugnt tempo sjunger evergreens till stor orkester med stråkar och jazzigt komp. Det är inte olikt greppet som Joni Mitchell tog på sitt mästerverk "Both Sides now" 2000. Samma ödesmättade nattstämningar fulla av sofistikerade, blå toner.

Annie Lennox tolkar "Memphis in June", "Georgia on my mind", "Summertime", "I cover the waterfront" och annat ur The American Songbook. Eviga evergreens som alltid träffar rätt. Billie Holiday-klassiker som "Strange fruit" och "God bless the child". Duke Ellingtons "Mood indigo" och en del annat. Och hon gör det med den äran. Det här är riktigt, riktigt bra. Och - rösten! Vilken oslagbar sångerska hon är.

Betyg: *****