ROBERT BROBERGS DOLDA PERIOD - OCH BÄSTA SKIVA!

En skiva som jag ofta spelat när jag känt mig ledsen, och under vissa dystra stunder i livet. Robert Broberg framträdde under en kort period under perioden Zero.  Det var cirka 1978-1982 och jag får intryck av att det var under en känslig tid i hans liv. Ständig sökare som han var.

"Kvinna eller Man" (Silence LP 1981) med Zero torde vara en av Robban Brobergs minst kända skivor. Mest därför att den helt enkelt döljer sig bakom namnet Zero som knappast var bekant för den större publiken.

Det är en oerhört fin och varsam skiva med tio sånger som andas av någon slags dubbeltydighet. Utåt sett berättar inledande "Jag har aldrig varit lyckligare än nu" om just lycka och nyförälskelse. Men det är en bedräglig lycka. När Robert sjunger den med lågmäld optimism skvallrar den samtidigt om nyss överkommen kris och bräcklighet.

"Du tror bergis att jag älskar dej" och "Vi vet ingenting om varann" diskuterar parrelationens villkor och sårbarhet. Ett ämne han ofta behandlade, men här känns det alldeles speciellt äkta. "När du inte kan gå tillbaka / och framåt är ett stup", här anar vi sviter efter brådsvarta djup. "Gråten är en omvänd glädje" är kanske det starkaste spåret. Robbans läsning till stillsamt komp, innan Janne Schaffer o.co. brister ut i ett förlösande forte. En låt med rent terapeutisk verkan.

Här finns också en av de finaste Stockholms-skildringar jag vet, "Vatten - sta'n är full av vatten" är så härligt ljus och livsbejakande. Lite som en kontrast mot den lågmält ledsna läge som präglar resten av sångerna. Obs att det är denna fina studioversion som gäller, inte den käcka version han gjorde senare live som är mera känd.

Ytterligare ett spår är värt att nämnas. Titelsången "Kvinna eller man". En rolig reggae med ett uppbåd av frågor (men inga svar) om könsroller och könsstereotyper, på Robbans lite småfräcka sätt. Hans dåvarande fru Anastasia von Zweigbergk medverkar här och på övriga låtar med fin stämsång.

För mig är det här en av Robert Brobergs finaste skivor, kanske den  allra bästa. Men den hade svårt att hitta sin publik då, mycket pga han det envisades med att använda den anonymiserade pseudonymen Zero och gå in i en nollställd roll. Skivan återutgavs aldrig på CD och de fina spåren finns knappt på någon samling. Ytterligare en skiva som Zero blev det (på engelska, ännu mer dold för publiken) innan han 1983 fick en kolossal nystart och med nytänd energi - under namnet Robert Broberg - signalerade "Upp Igen!".

Betyg: *****