Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

tisdag, april 04, 2017

MOT EN OAS AV EXOTISK JAZZROCK

Det här omslaget får mig att smälta. Det passade väl in i (tidiga) Santanas konsekventa linje av exotism. En vacker estetik som utgick från deras speciella blandning av power-rock, psykedelia och latin-amerikanska rytmer.

Här på "Caravanserai" (CBS LP 1972), den fjärde LP:n med gruppen Santana, drar de mot jazzrock. Det musikaliska kombineras med något "himmelskt" och någon religiös besvärjelse.

Det andliga draget var framträdande i den framväxande fusion-jazzen vid den här tiden. Mahavishnu John McLauglin, Chick Corea, Herbie Hancock, Bennie Maupin med flera byggde sina musikaliska skapanden på mer eller mindre flummiga religioner. Skivtitlar och skivomslag handlade mycket om rymden (t.ex. "Mysterious Traveller" med Weather Report).

Carlos Santana var en viktig del i denna musikaliska nyandlighet. För hans och McLaughlins del handlade det nog mest om en utväg av renlevnad för att komma bort från det drogbruk som varit alltför vanligt runt Woodstock-åren kring 1969. Det drogbruk som vi vet skördade alltför många människoliv.

På "Caravanserai" finns titlar som "Erternal caravan of reincarnation", "Waves within", "Just in time to see the sun" och "All the love of the universe". Romantiskt högtravande i en nyblommande new age-anda. Det kan man tycka vad man vill om. Men Carlos Santanas gitarr vibrerar av längtan och mänsklig kärlek. Sällan har någon hittat en sådan värme och intensitet i en elgitarr med tillsatser och pedaler som maestro Santana. Och inget gitarrspel låter lika gudomligt som hans.

Det är gott om instumentala utsvävningar på denna skiva (endast tre låtar är vokala). Bland de fina musikerna inträder här Tom Coster på Hammond-orgel för första gången. Och så är där ju förstås den fantastiska rytmsektionen med trummisen Michael Schrieve och José "Chepito" Areas med flera.

"Caravanserai" - mera svävande och flummig än de tre första rockiga Latin-rockskivorna. Inte lika snyggt jazzigt, sofistikerad och formklar som den följande "Welcome". Men intressant, och mycket njutbar. Santana och hans rytmiska Latino-band från San Francisco hade något helt, helt eget vid denna tid. Liksom nyss nämnda Chicago skulle de senare bli rätt slätstrukna (men för Santanas del -för att i nutid hitta tillbaka rätt igen).

Betyg: ***