THE TURTLES , ETT VÄSTKUSTBAND I SKYMUNDAN

Jo, några hits hade de på 60-talet, västkust-popbandet The Turtles från Los Angeles. Då främst "Happy together" (1967) och "Elenore" (1968), som båda naturligtvis är med på "20 Greatest Hits" (Rhino Records saml.-LP 1982, saml.-CD 2004?).

Men annars kändes de rätt överskuggade av andra liknande på västkusten. Av The Byrds, The Mamas & The Papas, Lovin' Spoonful och av de många psykedeliska banden. Det är samma solsken och samma snygga stämsång som ledord.

Men The Turtles hade verkligen något eget. En glatt surfpoppig stil med inspiration av Dylan och folkrock, och framburen av de båda sångarna Mark Volman och Howard Kaylan. De två skulle följas åt och senare få engagemang hos Frank Zappa och The Mothers of Invention. Därefter solister under namnet Flo & Eddie (eller "The Phlorescent Flo & Eddie").

Hos Zappa var de vokalistpar och inte minst komiker, som "drog" ändlösa, bisarra historier ur Zappas huvud. På gott och ont. Perioden runt "Mothers live at Fillmore East ´71" är verkligen inte min favorit i Zappas historia. Men vi är inte där ännu. Nu gäller det Turtles och solsken och 60-tal och klassisk pop.

De började med en fin, fin cover av Bob Dylan, den underbara "It ain't me, babe" (1965). Det var helt i paritet med The Byrds som samtidigt fick en jättehit med "Mr Tambourine man". En egen Turtles-hit blev "She'd rather be with me", en sådan där närmast perfekt pophitlåt. "Let me be" och "You baby" är också njutbara stämsångsduetter av herrar Volman och Kaylan.

Däremot är deras version av protestlåten "Eve of destruction" aningen tunn. Medan Barry McGuire lade vrede och ilska i den starka texten sjunger The Turtles den mera sentimentalt, med huvudet på sned och en sorgsen underton, som om de beklagade mera än kämpade mot världens orättvisor. Men det är anteckningar i marginalen. På det hela taget en välkommen samling med en 60-talsgrupp som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet.

Betyg: ****