DAGS FÖR DEXTER GORDON

Vidare i jazzförvärven inspirerade av Pers och Katarinas fest. Nu dags (dax) för Dexter Gordon, ännu en stor tenorsax-stjärna. Men en generation yngre än Lester, Ben och Coleman. Dexter Gordon är född 1923 och kunde nästan varit son till de nämnda.

Stilmässigt spelade han i en bebop eller neobop i vågorna efter Charlie Parker. Men samtidigt flyter han väl in i den klassiska skolan av individualistiska tenorister. Sådana där med hatt, solglasögon och trött uppsyn.

En lång period bodde Dexter Gordon i Köpenhamn, och såvitt jag vet också i Sverige. Gamle jazzskribenten vid Helsingborgs Dagblad, Lennart Frank, berättade en belysande historia. När det var dags för Dexter att flytta tillbaka till USA fick han frågan vad han skulle komma att sakna mest. Vännerna? Det toleranta klimatet i Skandinavien? Nej, Dexter såg bekymrad ut och svarade från djupet av sitt hjärta : "The Swedish snaps".

Dexter blev också känd för en större publik, även utanför jazzkretsarna, när han spelade huvudrollen i filmen "Round midnight" 1986. Där spelade han rollen som en sliten, bedagad jazzmusiker. Han spelade väl ungefär sig själv. Hans tenorsaxtoner förgyllde filmen. Fast egentligen var han privat något av en elegant, en klädsnobb och ett charmtroll.

Blundar och chansar vilt på denna utgåva : "Detrose" (Valuable Records saml.-CD 2002 / 2011). "Dextrose" var titeln på en av hans mest kända inspelningar från 1947. Bakom det romantiska omslaget finns här 17 samlade spår, med titlar som "Dexter's minor mad", "Long, tall Dexter", "Dexter digs it", "Dextivity", "Dexter rides again" och annat vitsigt. Samt fina "Sweet Lorraine" och andra låtar. Finfina grejor.

Betyg: ****