LESTER GÅR IGEN

Vi fortsätter med Lester Young, den oslagbare tenorsax-stjärnan från jazzens gyllene "Smoke Rings"-period (30-, 40-, 50-talen). Tillbaka till den där festen för två år sedan hemma hos Per och Katarina Ingmarsson som inspirerade mig till att gå lös på gammal, ädel jazz.

Efter den beställde en näve full skivor från CDOn och Ginza. För nu var det kvantitet som gällde. Utmärkta, billiga samlings-CD:n som slumpades ut där i denna CD-skivans sista skälvande minut. Och gammal swing var kanske inte det mest gångbara i den minskande kundkretsen. Så jag passade på att fynda.

"Lester Leaps Again : The Silver Line" (Past Perfect saml.-CD 2002). Jag kan inte säga vad som skiljer denna från den förra, "Lester Swings" (mer än låtarna). Det är en rak fortsättning. Det var bara så att jag ville höra mer. Låta denna andel av klassisk jazz få expandera i min samling.

"Every tub", "Jumpin' at the Woodside", "Five O'clock whistle", "Lady be good", "Jive at five", "Clap hands", "Blue Lester"osv. En del med Count Basies storband men mycket solo i smågrupper. Balladerna är alltid bäst. Där får Lester Youngs sensuella tenorsax spinna slingor som är rena poesin.

Betyg: ****