OCH NU - MOZART

Vi fortsätter med Basic Classics. Till skillnad från Händel, där jag kände mig vilse i djungeln av tolkningar, är det lättare med Mozart. Här är jag helt trygg med maestro Sir Nevill Marriner och Academy of St Martin-in-the-Fields.

Visserligen nämns inte Marriner ens på omslaget på detta album. Kammar-ensemblen tycks vara liten nog att klara sig utan dirigent. Men han finns säkert med i utkanten. Dessutom dyker han upp på nästa skiva som är en syskonskiva.

Combon Neville Marriner och Academy of St-Martin-in-the Fields är kärt bekant sedan jag i tonåren lyssnade på Sten Frykberg och "Önskekonserten" varje söndag i Sveriges Radio P2. Det radio-programmet, jämte Sten Broman och "Musikfrågan Kontrapunkt" på TV var nog mina viktigaste bildningskällor i klassisk musik. Dessutom låter namnet - Academy of St-Martin-in-the-Fields - så vackert som musik i sig och harmonierar väl med just Mozart.

Nå, här har vi alltså tre verk i litet format av Wolfgang Amadeus Mozart. "Eine Kleine Nachtmusik" (egentligen Serenad i G-dur, från 1787), "Ein Musikalischer Spass", ett stilla vansinne från samma år, och "Divertimendo i D-dur" (från 1772). Allt på denna skiva (Philips CD N.A.), förmodligen inspelad på 1960- eller 70-talen.

Allt är kristallklart som en skogsbäck. Rakt, uttrycksfullt men balanserat och framfört med pondus och nykter berusning, såsom Mozart ska spelas. Helt annorlunda än den Karajan-inspelning jag hade tidigare i detta ställe. En tolkning som alls icke var dålig, men där ljudinspelningen på sämsta 60-talsvis var indränkt i eko. Mozart med eko à la Mantovani blev bara så fel, så fel, så fel.

Här är det rätt, men den Londonska akademin. Mina tidigare fördomar om Mozart, att det självklart är briljant, men samtidigt så helt fläckfritt och präktigt duktigt (underbarns-fenomenet) är här som bortblåsta. Här är det bara naivit enkel spelglädje. Och det räcker långt.

Betyg: *****