MANDO DIAO SJUNGER GUSTAF FRÖDING

Jag blir så glad åt att den här skivan över huvud taget har gjorts. Att någon eller några svenska artister har gått tillbaka till den klassiska, svenska poesin och gjort tonsättningar. Inte bara nytolkningar av svenska visor, utan just tonsättningar av poesi.

Sådan var vanligt förr, på 60- och 70-talen. Det är mycket, mycket ovanligt nu. När det gäller Gustaf Fröding får vi nog gå tillbaka till Torgny Björk och Herr T & Hans Spelmän för sisådär 40 år sedan.

Mando Diao från Borlänge är vanligtvis en rockgrupp som spelar i helt andra domäner. Det är därför så överraskande och roligt att de - lite av en slump, såvitt jag förstår - halkade in på Fröding. Och de gör det verkligen med den äran.

Albumet "Infruset" (Universal CD 2012) kom alltså ut år 2012, så man kan väl knappt prata om en "skiva" längre (å andra sidan sålde den mycket på vinyl, och där kan man ju definitivt prata om "skiva" i den stora retro-vågens reaktion). Och "Infruset" blev en veritabel succé. Tio väl utvalda och ytterst varmsamt inkännande dikter. Det är med ett svårmodigt anslag man närmar sig texterna, långt ifrån "Det var dans borti vägen".

Jag tycker sedan gammalt mycket om svensk poesi och jag tycker mycket om Gustaf Fröding. Hans spänning mellan virtuos versflätning och känsligt, sårbart innehåll med ett underdog-perspektiv var bland de tidigaste upplevelserna av lyrik över huvud taget.

Mando Diao, med sångarna Björn Dixgård och Carl-Johan Fogelklou, framför sina egna tonsättningar i en lugn, meditativ, klassisk visstil parad med en mollstämd melodik i andan av samtida indie-pop och folkrock (Fleet Foxes, First Aid Kit, The Magic Numbers etc), I huvudsak akustiskt, sparsamt gitarrkomp som får färg av någon vibrafon eller annat klangrikt.

"Strövtåg i hembygden" är skivans höjdpunkt. En outsäglig vacker melodi av svårmod och längtan. Den sången blev en riktig radio-hit och tog sig långt in på låtlistorna. Men hela albumets stämningen är jämn och enhetlig. "En sångarsaga", "I ungdomen", "En ung mor" och "Gråbergssång" m.fl. är alla  minnesvärda och mycket njutbara,

Omslaget är en gräll travesti på det märkliga foto som finns på Gustaf Fröding, Verner von Heidenstam och Albert Engström som badar och poserar nakna  någon slags märklig aktstudie. Tre plufsiga, rundmagade herrar i en homoerotisk pre-hippie längtan till naturen och det av civilisationen oförstörda.

Betyg: *****