Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

fredag, juli 15, 2016

TVÅ SKÖNSJUNGANDE, UNGA SYSTRAR

Det är så fascinerande med First Aid Kit. Två skönsjungnade systrar. Så unga. Johanna Söderberg, född 1990, och Klara Söderberg, född 1993 (!). Det är helt enormt.

Och sådana lysande musikaliska begåvningar har nog inte setts eller hörts på väldigt länge. De skriver sina genomsköna, fulländade melodier och texter själva (alltid på engelska).

De spelar sträng-instrument  och inte minst - de sjunger i en så samstämmig symbios att varenda fras, varenda frasering ger intryck av tvillingsång. Deras vackra röster ligger i lägen som perfekt harmonierar med varandra och de rör sig till synes obehindrat inom stämstången. Just denna stämsång är någonting unikt och höjer sig över allt annat utbud. Deras stämsång är en njutning i sig.

Systrarna är så unga och är så väl orienterade inom den akustiskt präglade country-rock-musiken och singer / songwriter-tradition som numera ofta kallas American. Där rör de sig hemvant bredvid t.ex. USA-band som Fleet Foxes. Skillnaden är bara att First Aid Kits är bättre. De står liksom i en klass för sig.

"The Lion's Roar" (Wichita Recordings CD 2012) är deras andra album. Totalt tre har gjorts när detta skrivs (2016). "The Lion's Roar" är av allt att döma deras allra starkaste album. Det mottogs av översvallande kritik och sålde massor, helt välförtjänt. Inte illa för två seriöst skapande popartister som då var 22 och 19 år gamla (!). Då hör det till saken att de kom från en musikalisk familj och var uppväxta med musik sedan barndomen. Föräldrarna hade förflutet i new wave-grupper som Lolita Pop och Pink Champagne.

Skivan inspelad i Nebraska, USA. Producerad av Mike Mogis från gruppen Bright Eyes. Tio ljuvliga sånger, väldigt enhetliga stilmässigt. Drömska, storvulna melodier med den där täta stämsången, med akustiskt präglat komp och med ett stort, besjälad allvar. Det ger en väldigt romantisk, mjuk musik. Stilmässigt också kanske besläktad med The Magic Numers och kanadensiska Feist.

"Emmylou" är naturligtvis en hyllning till förebilden Emmylou Harris. "To a poet" har ett anslag som kan påminna om Shelly, Keats och andra gamla brittiska, högromantiska poeter. Titellåten "The lion's roar" liksom "Dance to another tune", "New  Year's Eve" och "King of the world" är andra sånger att njuta av. Och betyget? Tja, jag kan bara kapitulera.

Betyg: *****