Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

måndag, juli 11, 2016

STJÄRNOR FRÅN EN TV-SÅPA

Ja, det här blir ju pinsamt. Garanterat okreddigt. Hur ska jag kunna upprätthålla någon slags finsmakar-status när jag samtidigt tar upp en trivialitet som "Så Mycket Bättre, säsong 2" (TV4 / SMB2 CD 2011) med diverse svenska artister? Lika illa som att jag kan ta med en skiva med titeln "The Best of Mozart".

Men har jag nu en gång föresatt mig att gå igenom hela min skivsamling så får det bli så här. När det gällde Mozart-utgåvan handlade det mest om att kunna plocka russin ur kakan.

Nå, "Så Mycket Bättre" på TV4 är en TV-serie som faktiskt ibland kan ha sina poänger. Programídén påminner om "Stjärnorna på Slottet" på SVT. Men i "Så Mycket Bättre" är det enbart sångare som tokar varandras låtar, och det ger faktiskt en dimension extra. Därtill mänskliga möten, lite sensationella avslöjanden och - det ska sägas -  en mycket kompetent orkester som verkligen borde lyftas fram mer.

Året 2011 sändes säsong 2 av serien på TV4, och den intresserade mig lite extra. En orsak var att Mikael Wiehe medverkade. Den gamle proggräven som jag förr lyssnat mycket på. En man som dels är suveränt vältalig och har många kloka tankar, dels är en tjurskallig fan med hårda principer och markeringar som kan vara nog så dömande. Hur skulle han samspela med resten av gänget? Och det i en kommersiell TV-kanal? Intressant.

Jo, det blev en rätt kul omgång. Faktiskt den bästa hittills i mitt tycke. Det har ju hunnit gå en hel del säsonger sedan dess. Lustigt nog tycks det finnas någon personlig och musikalisk samstämmighet mellan Mikael Wiehe och Tomas Ledin. De ser ut att vara varandras motsatser. Den vänster-politiske trubaduren med höga sanningskrav, och den mera borgerligt framtonande underhållaren och glassige jetset-popparen.

Men de har mötts förr, bland annat i projektet "Svensk Rock Mot Apartheid". Tomas Ledin är enligt min mening underskattad och förtalad av kritikereliten. Han är en proffsig artist och verkar dessutom mycket sympatisk. I denna säsong av TV4-serien medverkade också Eva Dahlgren, Lena Philipsson, Laleh, Timbukt2 och E-Type. Alla utom E-Type är intressanta som musikskapare, var och en på sitt sätt.

Och tolkningarna då? Laleh fick ett stort genomslag i serien, bland annat för sin känslostarka version av Eva D:s "Ängeln i rummet". Tomas Ledin svänger till det bra i Timbuk2:s politiska "Gott folk", Och Timbuk2 (egentligen Jason Diakaté) gör en rätt bra version av Wiehes "Flickan och kråkan", medan Lena Ph gör en komisk sexversion av Ledins gamla "Sensuella Isabella":

Så där håller de på och korsbefruktar varandra. Wiehe gör Lena Ph.s "Om igen" till en ballad som kunde den vara av Neil Young anno 1973 eller så. Det mesta håller bra klass. En del blir lite för gapigt. Det enda verkligt dåliga spåret är när E-Type gör Wiehes Titanic-sång till en jönsig cirkus-polka, helt utan känsla för textens innehåll.

En annan miss stör jag mig på. Varför har TV4 (eller skivbolaget) valt bort när Tomas Ledin sjöng Lalehs sång "Bjurö Klubb"?. Den är Lalehs i särklass bästa låt någonsin, och den lyfter här ytterligare av Ledins melodiösa pondus och fina frasering.

Betyg: ***