FINAL MED FRANSK ELECTRO-SOUL

Med franska Daft Punk och albumet "Random Access Memories" (Daft Life Columbia CD 2013) är jag framme i mål och klar med den ordinarie, stora delen av denna diskografi, som är densamma som min skivsamling - i någon slags kronologisk ordning.

Daft Punk blir en snitsig final. En house-duo som producerar modern, elektronisk dansmusik där andra, inlånade artister står för det vokala. Ja, en sådan anrättning brukar kanske inte vara på min huvudmeny. Men - det här är charmigt, snyggt och det svänger faktiskt bra. Något man knappast kan säga om all dator-programmerad musik och rytm som görs nu för tiden.

"Random Access Memories" har ett snyggt omslag och en tilltalande titel. Den stora hitlåten härifrån är "Get happy" som Pharrell Williams sjunger. En spänstig, medryckande soullåt som verkligen är lyckliggörande. En säker fullträff som både har klassiska soulmusik-kvaliteter och ett nutida, urbant dansbeat. "Doin' the right thing" framförs av Panda Bear, "Touch" av Paul Williams och "Instant crush" av Julian Casablancas. Och så vidare.

Bland de egna numren, utan solister, märks titlar som "Give life back to music", "Beyond" och "Contact". Upplägget är detsamma genomgående. En bubblande, elektronisk rytm och ovanpå det en förvrängd röst via Vocoder (det heter säkert något annat nu för tiden), ofta utmejslat i en sångvänlig melodi. Paradoxalt nog blir det en musik med värme, trots de rymdlika, futuristiska sounden.

Ett nummer sticker ut och skiljer sig från resten. I mitt tycke skivans höjdpunkt. Det är "Giorgio by Moroder", en nio minuters tablå om och av och med den gamle, schweiziske disco-producenten och legenden Giorgio Moroder. Han berättar själv på lugn engelska om sin karriär på 70-talet. Hur han upptäckte synten, började skapa musik och hitta sitt berömda disco-sound. Detta talinslag ärinkorporerat med electro-rytmer i en snyggt tajmad komposition.

Jag har inget som helst förhållane till Moroder och hans disco (förutom en gammal Donna Summer-platta som jag köpte på skoj och som finns med i denna diskografi-genomgång). Men det här musik-/prat-numret med Daft Punk är en riktig pärla.

Fransk electronica. En gång köpte jag St Germain och deras lysande, jazziga album "Tourist" från år 2000. Jag blev mäkta imponerad och trodde mig ha hört 2000-talets nya musikstil. Tyvärr blev det inte mycket mer än den höjdpunkten, plus några volymer lounge-Easy listening i "Hotel Cöstes"-serien. Tidigare och senare skivor med det diffusa kollektivet St Germain blev rejäla besvikelser.

Andra CD-samlingar med Electro-jazz och titlar som "Café St Germian Des Pres Café" visade sig också vara rätt enahanda brygder som sällan höll måttet. (Den utmärkta tango-gruppen Gotan Projcect räknar jag inte hit eftersom de ju faktiskt spelar själva).

Nej, 2000-talet för mig blev ingen fortsättning på franska "Tourist" utan kom mera att handla om kvinnliga singer / songwriters och mjuk folkrock. Men "Random Access Memories" tar upp tråden med dansvänlig Electronica signerad i Paris. Bruket av vocoder är sannerligen inget nytt. Men Daft Punk lyckas, som sagt, ge både värme, hitkvaliteter och en anda av nyskapande i sin musik.

Betyg: ****