DVORÁK DRÖMMER OM AMERIKA

Den här är så fin. Vanligtvis lyssnar jag sällan på stråkkvartetter eller annan kammarmusik. Är väl primitiv nog att tycka om hela symfonii-orkesterns palett. Dessutom lyssnar jag mycket på arrangeman och intrumenteringar.

Då kan det känns väl naket med kammarmusik. Jag tänker på Elvis Costello, när han gjorde en skiva med enbart komp av en stråkkvartett, att många i rockpubliken blev nervösa. "But the drums? Where's the drums?"

Stråkkvartett är av hävd något av den klassiska musiken finrum. Det är akvarell istället för oljemålning. Dikt istället för roman. Inget att gömma sig bakom. Ingen "prakt" eller stora åthävor som ska överrösta bristerna. Här är allt bortskalat utom det mest bärande, melodins innersta essens.

Ja, här blir det verkligen njutbart och jag glömmer bort att längta efter pukor och bleckblås. Antonin Dvorák, "Stråkkvartett nr 12, F-dur, Den Amerikanska" (1893) på en (Deutsche Grammophon LP / CD 1987) med den formidabla Hagen-kvartetten från Österrike, som ursprungligen bestod av fyra syskon Hagen (dock ej Nina),

Tjeckiske Dvorák skrev alltså denna kammarmusik samma år och i samma veva som den berömda "Symfoni nr 9, e-moll, Från Nya Världen". Resan från det gamla Böhmen över Atlanten till New York avsatte samma drömmar, längtan, fascination över det Stora Landet och samtidigt stråk av hemlängtan. Resor var ju långa och långsamma på den tiden.

Det är en omedelbar, vacker och tilltalande musik. Speciellt i kvartettens nyfikna, muntra fötsta sats och - inte minst - i dess vackra Andante-sats som vibrerar av längtan. Det är inte för inte som detta stycke blivit en av historiens mest omtyckta bland stråkkvartetter, likaväl som "Nya Världen" är en av historiens mest omtyckta symfonier.

På denna skiva spelar Hagen-kvartetten också ett opus av den modernare, ungerske kompositören Zoltan Kodály. Ett stycke som jag av olika skäl inte fått tillgång till. Min bedömning gäller alltså hör enbart Dvorák-stycket.

Betyg: ****