SOVJET-FÖDDA NEW YORK-RÖSTEN REGINA SPEKTOR

Nej, hon ska inte förväxlas med någon av Phil Spectors eller Ronnie Spectors klaner. Unga Regina Spektor stavar med k och har en helt annan bakgrund.

Hon föddes i Sovjetunionen, i Moskva år 1980. Växte upp där i en super-musikalisk, judisk familj där föräldrarna hade klassisk skolning. Det var så hon började spela piano.

År 1989, när Michail Gorbatjovs "Glasnost" och "Perestrojka" hade tinat upp det gamla Sovjetväldet på väg mot sin egen upplösning, tog familjen beslut om emigration och flyttade till New York. Då var Regina således 9 år gammal.

Och där, i Bronx,  växte hon upp och formades. I New York fick hon en gedigen akademisk musik-utbildning och var på väg att bli konsertpianist. År 2001 skivdebuterade hon emellertid som en sällsynt mogen singer-/songwriter. Skivan "Soviet Kitch" väckte ett visst uppseende 2004, med sitt avstamp i och uppgörelse med barndomens kommunist-Ryssland.

Men det var med detta underbara och helt igenom lyckade album hon fick sitt breda genombrott : "Begin To Hope" (Sire CD 2006), en skiva som gavs ut omväxlande med gult och vitt omslag. Jag är svagast för detta gula.

Det är en strålande samling sånger skrivna och framförda av en så professionell och säker artist, med en sådan integritet, begåvning och musikalitet att man bara baxnar. Här är det låtskriveri av högsta klass. Fastän Regina Spektor skriver in sig i en amerikansk, New York-baserad tradition av Carole King, Joni Mitchell och Laura Nyro, så är det inga influenser som rubbar eller står i vägen för hennes egen lyskraft.

"Fidelity", "Samson". "On the radio", "Hotel song", "Edit" och "Summer in the city" (ej Lovin' Spoonfuls) är bara några av titlarna i detta pärlband av sånger med osviklig popkänsla. Och i "Après moi" sjunger hon inte bara växelvis på franska. Här brister hon också ut i dramatisk sång på ryska, hennes modersmål. Det är helt underbart att höra henne så självklart väva ihop nämnda Carole King-idiom med både fransk chanson och ett ryskt, passionerat vissångar-idiom av klassiskt snitt. Och ihop med hennes briljanta pianospel. Fem poäng. Utan minsta tvekan. En av 2000-talets riktigt stora popskivor.

Betyg: *****