Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

fredag, februari 27, 2015

SÅNGPOETEN FRÅN GAMLA REEPERBAHN

Jag minns, året var 1993 och på SVT sändes kulturmagasinet "Nästa Nybroplan" med Eva Beckman. Musikgäst var Olle Ljungström.

Det var speciell förväntans-full stämning i paviljongen och det viskades om kult och legend. Den här Olle Ljungström gjorde comeback efter många års frånvaro. Han hade spelat i  punk-bandet eller new wave-bandet Reeperbahn i 1980-talets början.

Jag hade aldrig lyssnat på Reeperbahn och var rätt nollställd. Undrade vad det var för en knepig figur. Han sjöng trevande sömndrucket (en sång som hette "Tivoli"). Vid Eva Beckmans intervju verkade han strulig och nervös.

Hans första solo-album (självbetitlat från 1993) passerade mig obemärkt. Men så småningom började både Eva och jag ana att den ändå var något speciellt med denne svårflirtade bohem. Hans sånger var egensinniga, med kluriga texter och bra melodier. Han sjöng med en spröd, behaglig röst. En "svår" excentriker som gömde något både charmigt och genialt.

"Världens Räddaste Man" (Telegram CD) är Olles andra soloalbum. Och det var väl här vi började upptäcka den förträfflige Olle Ljungström. Även om det var en bit kvar. Här presenterar han en knippe av sin säregna sångpoesi med kryptiskt, mycket annorlunda bildspråk. Tempot är genomgående rätt lojt, Olle sjunger dämpat och rätt pressat. Melodierna är snygga men lite monotona. Men han har sin egen stil och sitt eget uttryck.

Det börjar med "En galen hund". Jag gillar grunge-gitarrerna med wahwah som då låg helt rätt i tiden. Gitarrist är Heinz Liljedahl som skulle bli en trogen följeslagare på Olles skivor en lång tid framöver.

Så följer den roligaste och mest hitbetonade låten, "Tysk indian". Bara titeln säger mycket om Olles poesi. "Helt igenom fel / fel som fan. / Som en tysk indian / en befjädrad german". Melodin är tilltalande, betvingande  och omedelbar. Låten sitter där.

"Vatten, sol och ängar " kan väl som titel vara en travesti på Ted Gärdestad. Men här är det bedrägligt, mörker med solstrålar som bryter igenom. "Robert Mitchum" är en annan märklig sångpoesi, medan "Godis för en kung" hör till de mera sparsmakat minimalistiska sakerna. Ibland blir. Men ändå var vi helt klart nyfikna på den här märklige mannen som fumlade i "Nästa Nybroplan". Snart skulle hans kreativitet slå ut i full blom.

Betyg: ***