EN STARK RÖST FRÅN IRLAND

Denna skiva bygger för min del på bara två låtar. Men de är desto bättre och känns unika. Skivan är "No Need To Argue" (Island CD 1994). Gruppen är The Cranberries från någon liten ort utanför Limerick på Irland.

Sångerna och soundet bärs fram av sångerskan Dolores O'Riordan. Hon har anammat det märkliga sångsätt som Sinéad O'Connor också odlat. Ett avskalat, ropande, helt vibratolöst idiom som nog hade verkat helt främmande för många bara tio år tidigare.

Den ena sången jag vill framhäva här är emellertid en mycket lugn, kontemplativ ballad, "Ode to my family", där O'Riodan sjunger lågmält till en havsklingande, ren gitarr. Denär är mycket vacker. Jag tycker om sången och jag tycker om sångtitlen.

Den andra sången har en helt annan karaktär, "Zombie". En politisk protestsång som tar upp den sedan länge så laddade situationen på Nordirland, där Belfast och hela Ulster varit eviga krutdurkar. I "Zombie" exploderar musiken i grymma, distade grunge-gitarrer och Dolores O'Riordan ropsjunger ut sin vrede och förtvivlan. Det är starkt. "Zombie" är en av rockhistoriens bästa politiska sånger.

Resten av skivan har för min del fallit utanför. Det är kanske inte The Cranberries fel utan mitt eget. Men jag nöjer mig så här långt.

Betyg: ***