MILES GOES HIPHOP - MILES DAVIS SISTA INSPELNING

"Doo- Bop" (Warner Bros CD 1992) kom ut postumt ett år efter Miles Davis död 1991. Miles hade hela sitt liv varit ett kreativt mirakel och en "krutgubbe" i sin förmåga att hela tiden se framåt, ligga i framkanten, ta sig an trender och stilar som normalt tillhörde generationer mycket yngre än hans egen.

Vid 65 års ålder, när många andra jazzmusiker blickade bakåt och vilade på gamla lagrar, då gick Miles in i hiphop och house. "Doo-Bop" är en fräck, spänstig Electro-jazzskiva med programmerade rytmer, samplade grooves och gästspel av några rappare, bland dem Easy Mo Bee som också producerat.

Albumet var inte fullbordat när Miles avled. Därför fick Easy Mo Bee efterskapa några spår ("High speed chase" och "Fantasy") med hjälp av inspelade, enskilda Miles-trumpetslingor plus programmerat komp.

Och det hela är verkligen läckert. Jag är verkligen ingen vän av datorskapade rytmer och bakgrunder, men här är det med sådana finesser som bryter av mot Miles klara, raka trumpet. Inledande "Mystery" minns vi som tidigare signatur till "Uppdrag granskning" i SVT. Trumpetens dialog med de mänskliga rösterna som rappar snygga rim lovprisande idolen Miles, i bland annat "The Doo-Bop song" sitter som smäck. Helt organiskt sammansmältande av jazz, funk och hiphop på ett sätt som aldrig blir krystat.

Nio spår som spänner från de lugnare "Blow" och "Sonya", till råare "Chocolate chip" och redan nämnda höghastighetstempot "High speed chase". Detta album var förmodligen tänkt som början på en ny period av hipjazz och acid jazz. Gamle Miles kände sig helt solidarisk med unga, frustrerade svarta och deras ilska mot det amerikanska samhällets orättvisor och segregation. Något han själv upplevt mer än väl.

Hela Miles Davis totala diskografi är en flera mil lång, med flitiga skivproduktioner genom sex decennier (!) inom jazzens och funkens alla tänkbara stilar och epoker. En katalog som jag tror inte någon enda artist kan slå i kvantitet. Mycket i den skivfloden är fantastiskt, åtskilligt är klassiker. Men där finns också många rätt skissartade och snarlika skivor. Därför känns det ändå värdigt och värdefullt att hans sista officiella album blev så unikt och faktiskt ett av hans allra bästa och mest profilerade någonsin.

Den 28 september 1991 avled Miles Davis. Miles in the sky ! Sommaren 1992 utgavs alltså "Doo-Bop" postumt.

Betyg: *****