ERIC CLAPTON - TRÅDLÖST

”Unplugged”, ett fenomen som blev på modet under första halvan av 1990-talet. Avskalade, akustiska versioner av tidigare kända låtar, framförda live inför en mindre publik under avslappnade former. Kanske en som reaktion mot högteknologi, feta sound och påkostade produktioner. Lustigt nog var det ofta MTV som anordnade dessa akustiska sessioner. 

Många av de största artisterna gjorde ”unplugged”-skivor vid den tiden. Paul McCartney, Eric Clapton, Bob Dylan, Neil Young osv. Men även mera otippade som Nirvana, Mary J Blige och t.o.m. Kiss spelade in nertonade, akustiska live-skivor med covers av sig själva. Trådlöst kan man kalla det. 

Mest känd och storsäljande blev denna, ”Unplugged” (Reprise live-CD / live-LP 1992) med Eric Clapton. Framgången var oväntad för Clapton själv, han var nöjd med spelningen men trodde inte den skulle gå att sälja på skiva (enligt självbiografin). Vilken tur att den gavs ut! 

Och den mest kända sången på detta album är den smärtsamma balladen ”Tears in heaven”. Skriven i sorg efter den tragedi när hans fyraårige son Conor omkom i ett fall från en skyskrapa i New York året innan, 1991. Clapton låter förvånansvärt samlad när han sjunger den vackra hymnen. 

Annars är det en avspänd, ledig Eric som framträder på gott humör och i trivsamt sällskap. Att han sedan några år är helnykterist efter decennier av missbruk, är också en styrka som hjälpt honom att gå stärkt genom sorgen. 

Här är underbara, nya versioner av hans egna gamla ”Layla”, ”Signe” och inte minst den tillbakalutade ”Old love”, där han svämmar ut ett fullständigt briljant, njutbart solo – självklart på akustisk gitarr. Ett sådant ögonblick där de små men enkla nyanserna verkligen visar att det är en mästare som spelar. 

I övrigt en brygd av gamla, traditionella bluesnummer. ”Alberta” av Leadbelly, ”San Francisco Bay blues” av Jesse Fueller och mera hoppiga ”Rollin’ and tumblin’” av Muddy Waters, förstås några nummer av Claptons stamfader Robert Johnson och lite till. 

Det hela mycket musikaliskt och i bästa mening trivsamt. För övrigt är den bästa ”Unplugged”-skivan, vid sidan om Claptons, den som inte ens heter ”unplugged” men som gjordes av Jerry Garcia (från Grateful Dead) och Jerry Grisman 1991. Den är tidigare avhandlad här.

Betyg: ****