Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

fredag, mars 14, 2014

 
CORNELIS TOLKAR VICTOR JARA

När Cornelis Vreeswijk gav ut "Rätten till ett eget liv : Cornelis sjunger Victor Jara" (Metronome LP 1978), var det en eftersläntare hos Anders Burman på skivmärket Metronome.

Cornelis hade gjort sina suveräna 60-talsskivor där, och de är alla guld värda. 1970-71 fick han ett mer lukrativt kontrakt på Philips, som den ständigt panke och skuldsatte trubaduren inte kunde tacka nej till.

Hans Philips-period på 70-talet hade börjat bra, med två lysande tolkningar av Bellman ("Spring mot Ulla, spring!") respektive Lars Forssell ("Visor, svarta och röda"). Men därefter åkte karriären upp och ner. Dels för att (tror jag) Philips inte lyckades mejsla fram hans karaktär lika starkt som Burman hade gjort. Men kanske mera pga Cornelis egna allmer sviktande dagsformer.

Dessutom spelade han in för mycket. På 70-talet gavs han ut på flera olika skivmärken samtidigt, och hans samlade diskografi blev en osorterad röra. Mitt i allt detta kom alltså denna Victor Jara-skiva på Metronome.

Den chilenske vissångaren Victor Jara blev brutalt mördad av fascistregimen i samband med militärkuppen i Chile 1973. Ett vämjeligt öde för en konstnär värd all respekt. Själv kan jag inte spanska och får därför ingen behållning av Jaras egna insjungningar.

Cornelis Vreeswijks översättningar ger säkert en rättvis bild av Jaras sånger. Men även där har jag lite svårt att känna mig hemma. Jaras sånger, ofta med både vackra och medryckande melodier, har en poetisk språkvärld som antingen blir förtvivlat känslosam ("Jag minns dig Amanda"), eller cynisk i sina metaforer ("La diuca") Den senare medger Cornelis att han inte klarar av att översätta. Refererar rexten orimmad på svenska och sjunger i original.

Bland de övriga föredrar jag de politiskt upproriska "Plogen", "Fimpen" och "Varken det ena eller det andra". Politiken genomsyrar allt, även kärlekssångerna. Men jag har svårt att landa i dem. Bland musikerna finns idel fenomenala spelare som Björn J:son Lindh på flöjt och arrangemang, och violinisten Mats Glenngård (från Kebnekaise). Välgjort och hedervärt på alla sätt. Men inte bland mina många Cornelis-favoritalbum.

Betyg: **