JOHN LENNON, NU I NEW YORK

John Lennon och Yoko Ono hade flyttat till New York. Där råkat ut för kris och separerat. Under en tid levde de åtskiljda, och i den vevan spelade John in denna skiva, "Walls and Bridges", (Apple LP 1974).

Det är en bra skiva. Präglad av deppiga, uppgivna texter om kontaktlöshet och uppbrott. Murar och broar. Men paradoxalt nog också en musik som klingar av någon slags glädje. Från bottnen går vägen uppåt, som en Robban-lyrik.

"Go down on love" är en fin öppningssång, som alla låtar på skivan fint orkestrerad med stort arrangemang. Fylligt komp, blåsare och Phil Spector-inspirerad ljudbild, fast Spector inte längre finns med i bilden.

De få kända sångerna på skivan är inte de bästa. "Whatever gets you through the night", en snabb och "uppåt" duett med Elton John, och drömmande "Dream no 9" är båda OK, men väger ganska lätt. Mera substans finns i den förtätade "Bless you", den expressiva "Scared" och inte minst den mycket starka "Steel and glass", där stråkarna skruvar upp tonläget och bilden frammanas av en förvirrad litenhet bland New Yorks skyskrapor.

John Lennon sjunger som vanligt bättre än någonsin. Sångerna spänner över stor känslomässig bredd, från sårbarhet i "Nobody loves you (when you're down and out)", till fly förbannad i "What you got". En gulligt spår är avslutande, korta "Ya-ya", där John sjunger några strofer till lille sonen Julians (då 10 år) trevande trumspel.

"Walls and Bridges" är inte i nivå med Lennons klassiker "John Lennon / Plastic Ono Band" och "Imagine". Men samtidigt bättre än de två föregående, den röriga "Some Place in New York City" och den svaga "Mind Games". I John Lennons korta och synnerligen ojämna diskografi är "Walls and Bridges" en lite undanskymd skiva. Men en skiva att tycka om.

Betyg: ***