BLOOD, SWEAT & TEARS FÖRSTA

Fastän jag alltid varit förtjust i Blood, Sweat & Tears tog det lång tid innan jag upptäckte denna, deras debut-LP "Child is father to the man" (CBS LP 1968). Den föll liksom utanför det som skulle följa sedan.

Och tack och lov att jag upptäckte den. Organisten, sångaren och låtskrivaren Al Kooper hade spelat med Bob Dylan på hans revolutionerande skivor kring 1965-66. Efter kortvariga projekt som The Blues Project, startade han nästa - projekt.

Det var jazzrockbandet Blood, Sweat & Tears. Ett "storband" med arrangerat blås och jazzigt anslag. "Child is father to the man" är en fruktansvärt bra skiva med genomgående starka låtar i fina instrument-dräkter. Det är 1968 och fortfarande psychedelia som gäller. En spökskrattande uvertyr inleder.

Al Kooper själv eller gitarristen Steve Katz sjunger växelvis. Kooper i den smärtsamt innerliga "I love you more than you'll never know", i bluesiga "Something goin' on", i flippigt psykedeliska "House in the country" och några till. Steve Katz, med sin vackra, mörka röst, sjunger "Without her", "Meagan's gypsy eyes" och en ballad om filosofins historia (!).

Det är så enastående bra musiker i uppsättningen. Inte minst Fred Lipsius på altsax och Dick Halligan (här trombonist, senare organist) som står för mycket av arrangemangen. Det är ännu inte riktigt den block-uppbyggnad (poplåtar med insprängda, korta jazzsolon) som B,S&T skulle bli kända för senare. Men i gengäld är låtarna mer organiska helheter här.

"Child is father to the man" blev 1968 en relativt stor succé (mest kritikersuccé) och sålde skapligt. Begreppet "jazzrock" etablerades och skulle bli synonymt med gruppen några år framåt. Men Al Kooper tröttnade snabbt på saker och hoppade av efter detta första album. Blood, Sweat & Tears skulle snart få ny skepnad och med andra LP:n få det riktigt stora publika genomslaget.

Betyg: *****