Jag måste medge att ungerske tonsättaren Franz Schmidt (1874-1939) var obekant för mig tills helt nyligen. Fick denna skiva rekommenderad av min gode vän och musikkännare Andrenius.
Schmidts Symfoni nr 4, C-dur (1933) plus sviten "Husar-variationerna" (1931). Senromantisk, kanske något anakronistisk musik i en ny tid av maskiner, modernism, jazz, bio och käcka schlagers på vevgrammofon.
Franz Schmidt var elev till Anton Bruckner och förvaltar dennes stora, känslosamma orkestertonspråk. Att helt komma in i denna musik är något jag har kvar. Mycket väl spelat av Vassilij Sinajskij och Malmö Symfoniorkester på denna skiva (Naxos CD 2010). Heder åt Naxos för att de inte bara ger ut klassiska stora hits utan även satsar på lite mera udda musikverk.
Betyg: ***
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home