RAVELS KAMMARMUSIK

Vad nu? Ännu en så'n där trivial Best of-klassisk musik? Jo, men de där kan vara användbara. På "The Best of  Ravel" (Naxos saml.-CD 1997) finns förstås ännu en "Bolero" (inte lika vass tolkning), satser ur "Rapsodie Espagnol" och pianokonsert nr 1 osv.

Men här är också en chans att höra annat än orkesterverken, där Maurice Ravel trots allt glänser. Som pianomusiken! Ravel skrev skön, impressionistisk pianomusik som lätt kommit i skymundan av Debussy och Satie. "Jeux d'eau" och "Miroirs" är måleriskt vackra. Det hade varit roligt att höra "Pavane" i originalversionen för piano från 1899. Men tyvärr inte. Blir istället den vanliga orkester-versionen.

Däremot finns här den mycket märkliga "Tzigiane" för violin och orkester (1924). Ovanlig för att den börjar med ett långt violinsolo, innan orkestern kommer in. Och en sats ur violinsonaten, den satsen som faktiskt heter "Blues". Som många andra européer på 1920-talet var Ravel fascinerad av den nya tidens jazz och blues.

Betyg: ***