TAVLOR PÅ EN UTSTÄLLNING - RAVELS ORKESTER

Maurice Ravels egen musik är förföriskt skön. Men jag måste också toppa med den här. Ravels arrangeman av ryssen Modest Musorgskijs pianosvit "Tavlor på en utställning" från 1874, tidigare nämnd här i spalten.

Ravels Tavel-version (från 1922) är något av det mest briljanta, finessrika man kan höra av musik överhuvudtaget. Han var en formidabel mästare på orkestering, som kunde alla koder och nycklar till instrumentens läckraste klangfärger.

Från inledningens "Promenad"-tema som öppnas med solo-trumpet och djupt brass. Till de hetsiga stråkarna och den pyrande elden med sordintrumpet och slagverk i "Dvärgen". En solistisk, pressat hög tuba i "Den gamla oxvagnen". Blåsarna stupandes ner i "Katakomberna". Och den till bristningsgränsen mäktiga finalen "Den sora porten i Kiev" där decibelnivån är bedövande.

Maurice Ravels orkesterarramgeman gör "Tavlor..." kanske mer lyxigt snygg än burleskt kantig (som Musorgskijs pianooriginal). Men den är i högsta grad ett konstverk med eget liv, inte "bara" en tolkning.

Här görs den utmärkt av Herbert von Karajan och Berliner Filharmonikerna i en inspelning från 1966. Det här är LP-utgåvan (Deutsche Grammophon LP 1966). Då får man också Ravels "Bolero" i en mycket bra tolkning av Karajan. Och man får ett sällsynt snyggt och roligt skivomslag. Något som verkligen inte alltid är fallet på skivor med klassiskt.

Vill man hitta samma Karajan-inspelningar på CD är det uppdelat. "Tavlorna" finns på en DG-utgåva ihop med Stravinskijs "Våroffer" (DG ca 1990). "Bolero"på en CD där Karajan också tolkar Debussys "La Mer" och "Fauns eftermiddag" (DG 1986).

Betyg: *****