RAVELS OCH GERSHWINS PIANOKONSERTER

Maurice Ravels två pianokonserter (båda från 1931) blev kulmen på hans konstnärsskap. Året efter råkade han ut för en bilolycka som gjorde honom oförmögen att komponera. 1937 dog han efter en misslyckad hjärnoperation.

Samma år dog också George Gershwin av en hjärntumör. Han hann inte ens fylla 40. De båda kompositörerna kom från olika världar. Gershwin från nöjesvärlden i New York. Ravel från den seriösa konstens Frankrike.

Men de hade också mycket gemensamt. Samma faiblesse för raffinerade melodier, jazziga anslag och exotism. Samma skicklighet i att bolla och leka med musikaliska uttryck. Och de var dessutom vänner.

Ravels pianokonsert nr 1, G-dur, är snabb och läcker i yttersatserna. Varmt sensuell i den lugna mellansatsen. Bland det bästa Ravel skrivit. Pianokonsert nr 2, D-dur, "för vänster hand" är mer dramatiskt laddad. "För vänster hand" är ingen ploj. Den specialskrevs för en pianist som förlorat sin ena arm under första världskriget.

Gershwins Pianokonsert i F-dur (1925) är virtuos, färgrik, lekfull. I en stil snarlik "Rhapsody in blue" och "An American in Paris". Men här tar han steget närmare "klassisk musik" och breder ut sig i tre satser. Inte bara pianosolot utan hela orkester får glänsa i rikligt med fina soloinpass.

Fransmannen Philippe Entremont är underbar pianosolist på denna skiva. Ihop med Eugene Ormandy och Philadelphia Orchestra respektive Pierre Boulez och Cleveland Orchestra (Sony Classical CD 1990).

Betyg: ****