VÄRLDENS FÖDELSE

Jag blir inte klok på ryske tonsättaren Sergej Prokofjev, och speciellt inte på hans "Klassisk Symfoni" (1917) och medföljande "Sinfonietta". Att som modernist i en omvälvande tid av modernism vända sig tillbaka mot den stramare klassicismen har väl sina sympatiska poänger.

"Klassisk Symfoni" är dessutom skriven det våldsamma revolutionsåret. Men musiken låter som en urspårad Haydn. Fast utan Haydns trygghet. Säkert förebådade lågmälde Prokofjev den kommande nyklassicismen. Men jag kan ändå inte riktigt hitta hem här.

Två korta orkestrerade satser ur Claude Debussys "Pour le Piano" försvinner i mängden. Men klart intressantast på skivan finner jag Darius Milhaud och hans exotiskt varma, småjazzigt inspirerade balettmusik "Le Creation du Monde" (1923). Fast även det tilltalande stycket kunde gärna ha framförts lite vassare än här.

Allt detta på en skiva med Alberto Zedda och Orchestre de Chambre de Lausanne (Virgin CD 1990). En skiva som tydligen är en unik raritet enligt källor på nätet.

Betyg: **