SJOSTAKOVITJS REVOLUTIONS-SYMFONIER

Tvära kast. Från New York och något mycket amerikanskt. Till Sovjetunionen vid samma tid. Kommunistiska Sovjetstatens första decennium, ännu innan Stalins hårdföra krav på socialrealism. Ännu platsen för en galen futuristiskt konst, om än i folkets och revolutionens tjänst. Eisensteins nyskapande filmer, Majakovskijs vilda dikter. Affischkonst och konserter för fabrikssirener och ångvisslor.

I det klimatet växte tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj upp. Han skrev Symfoni nr 2, "Till oktober-revolutionen" (1927) och Symfoni nr 3, "Första maj" (1929). Det är högspänt laddad musik med en exotisk stolthet. Inte minst "Oktober", beställd till tioårsjubiléet. En växande kraft som mynnar ut i en lovsång när stor kör tillkommer. Tidstypiskt nog ingår just en fabrikssiren i orkestern. Och allt avslutas med en bastant talkör.

Man kan förstås ha invändningar mot Sjostakovitjs ogenerat agitatoriska symfonier. De är barn av sin plats och tid. Senare skulle samme Sjostakovitj få hårda tillrättavisningar av Stalin-regimen, men i stort ändå alltid lyckas hålla sig "godkänd".

Hur som helst är dessa tidiga symfonier fascinerande musik. Den ryske humanisten och mästaren Mstislav Rostropovitj dirigerar här London Symphony Orchestra med körer (Teldec CD 1994).

Betyg: ***

GATSBY-MIX AV 20-/30-TALSJAZZ

Jag hade länge önskat mig mera "gammeljazz". Har ju visserligen den utmärkta antologin "Jazzklassiker 1923-1977", som omfattar hela jazzhistorien, samt samlingarna med Armstrong och Ellington. Men - mera knastrig, antik 20-talsstomp!

Den här hittade jag på Matisse-museet i Nice (samtidigt som Anne Queffelécs Satie-piano). Och den fyller väl önskningarna. "F. Scott Fitzgerald and the music : Tales of the Jazz Age : The Great Gatsby" (Milan Music saml.-CD 2013), med diverse amerikanska jazzartister från 1920- och 1930-talen.

Och här svänger det om stenkakorna från knastriga trattgrammofoner. "Muskrat ramble" (1926) med Louis Armstrong & His Hot Five, "Ain't she sweet" (1927) med Fletcher Henderson och The Dixie Stompers, "Alexander's Ragtime band" (1927) med Bessie Smith. Och låtar med Fats Waller, Jelly Roll Morton, Cab Calloway, McCinnley's Cotton Pickers och en ung Billie Holiday. 26 spår inalles.

Det är en härlig brygd. Helt trendriktigt rätt i tiden att marknadsföra igen, nu när nya "Den store "Gatsby"-filmen av Baz Luhrman är bioaktuell. Scott F Fitzgeralds berättelse från 1925 har fått nytt liv, även om jag föredrar Robert Redford från 1974. Roligt och snyggt omslag i denna nya CD-utgåva. "Thank you for being with us", som Leif "Smoke rings" Andersson skulle ha sagt.

Betyg: ***

DEN TIDIGASTE JAZZEN

Den här var en glad överraskning. En liten antologi som följde med som bonus när jag köpte en samling med Chris Barbers senare tradjazz.

"Dixieland Jazz" (FMCG saml.-CD 1997) med diverse tidiga jazzartister, visar verkligen jazzens rötter, så långt tillbaka det nu går. För den tidigaste vaggan i New Orleans ägde tyvärr rum innan någon modern uppfinning som ljudinspelning nådde dit.

Men att här få höra "Tiger Rag" med vita Original Dixieland Jass Band (1917 eller 1918, uppgifterna varierar) är ändå snudd på magiskt. Trots att det knastrar av patina. Bandet var den första "jazz" (eller "jass") som spelades in.

Här finns också "Muskrat ramble" (1926) med Louis Armstrong & his Hot Five, "Royal Garden Blues" (1927) med Bix Beiderbecke, "Coquette" (1929) med Paul Whitemans orkester och mycket annat ädelt antikt. Knastrar ja, men mycket verkar ändå vara väl bearbetat med ny teknik. Genuina tongångar lyfts fram ur dunklet, med tanke på hur förutsättningarna låtit med dessa uråldriga inspelningar.

Av troligen senare datum är odaterade "The Eel" med gitarristen Eddie Condor. Han var med på 20-talet, men förknippas mera med den första vågen av revival-jazz strax före och under andra världskriget. Det är ett härligt tryck i hans inspelningar. En fin samling på 14 låtar. Inte jättestor alltså, och det behövs inte. Mycket snyggt designat omslag också. Det är ovanligt när det gäller den här typen av enklare antologier.

Betyg: ***