HARY JANOS GALNA ÄVENTYR

Bra klassisk musik kan ofta frammana någon slags pojkaktigt naiv vision av sagor och äventyrs-lystnad. Så är det till exempel med "Tavlor på en utställning" och "Nötknäppparsviten", liksom med nyss nämnda Prokofjev.

Dit hör definitivt också ungerske Zoltan Kodály och "Hary Janos-svit", här med "Danser från Galanta" på en skiva med titeln "The Best Music of Zoltan Kodály" (Mangora Classical CD 2013) med Ferenc Fricsay och Radio-Symphonie Orchester Berlin.

"Hary Janos-svit" är en pigg och rolig 20-talsmusik, full, av fantasi och lekfullhet i en brokig musikalisk modernism. Den korta satsen "Wiener Spielwerk" är en rolig imitation av ett mekaniskt klockspel, med rikhaltigt slagverk och en barnramse-aktig melodi som sig bör.

Satsen om "Napoleons nederlag" är en förvriden marsch med fokus på en solistisk altsaxofon. Det är bra. Sax i klassisk musik är alltid en rolig krydda, från Bizet till Ravel och här hos Kodály. Finalsatsens ståtliga brassfanfaren i satsen om kejsarens och hans hov är mycket, mycket mäktig. En orkestersättning med åtskilligt utökat bleckblås får triumfera.

Däremellan finns också den folkloristiskt sångbara satsen "Lied", med solo på ungersk cimbalon (!), ett sträng-instrument som slås an med strängar. Snyggt och mycket melodiöst. Det här är glansfull musik för stor symfoniorkester, med framträdande solister i de enskilda satserna. 

"Danser från Galanta" har inte riktigt samma glans och styrka, men den ungerska folktonen ger en paprikastark färgsättning. Jag är glad åt att jag äntligen hittade fram till denna inspelning med Ferenc Fricsay. Det här är en återutgivning (Fricsay dog redan 1963), och skivans omslag är tradigt och banalt, som det ofta är på återutgivningar. Men musiken, den glänser.

Betyg: ****