MED HUGO ALFVÉN I SKÄRGÅRDEN

Hugo Alfvén var bland de första klassiska kompositörer jag fastnade för i min ungdom. Jag var runt 15 år och nyfiken på musik. Den tidens jazzpop, latinrock, symfonirock och folkrock m.m. hade lett mig till andra områden utanför rockens ramar.

Beethovens 5:a blev min definitiva port in i den symfoniska musikens värld, full av möjligheter, äventyr, dynamik och helt nya färgsättningar. Orkesterns intrument var paletter till mästerverk ur spännande musikens historia.

Efter Beethoven ramlade jag över Hugo Alfvén. En LP med Festspel, Midsommarvaka och Dalarapsodi. Färgstark musik full av nordiskt vemod och förtrollande skönhet. Sedan blev det Stravinskij, Sibelius, Ravel, Gösta Nystroem och mycket annat.

Hugo Alfvén återvänder jag alltså nu till, efter ett helt livs ganska passivt förhållande baserat på den där nyss nämnda, tidiga upptäckten. Här har vi "Symfoni nr 1, f-moll" plus "En Skärgårdssägen" (Swedish Society Discofil CD 2000), här med min absolute favoritdirigent Stig Westerberg och Sveriges Radios Symfoniorkester. Inspelningar är uppenbarligen gjorda långt tidigare, eftersom Westerberg dog 1999, men årtalet avser utgåvan. Snyggt designa, som alltid på Swedish Societys skivomslag.

Alfvéns första symfoni från 1897 är en tidstypiskt nationalromantisk, brett uppmålad skönhet. Dock inte med samma utmejslade reliefer som de båda ovan nämnda svenska rapsodierna, som jag ändå har som undermedvetet jämförelseobjekt. Men jag tror nog att symfoni växer med lyssningarna.

"En Skärgårdssägen" är däremot en läcker sak. Skriven 1904, samma år som det glada, berusande och mycket lättillgängliga mästerverket "Midsommarvaka". Jag har alltid förknippat Hugo Alfvéns musik med skogen och Dalarna. Här är det alltså hav och skärgård. Inte lika händelserikt per tidsenhet i sin egenskap av programmusik, men med dramatiskt rullande sjögång och en känsla av svalkande sjöbris. Jag älskar all musik som har med havet att göra. Här sammanfaller det också så fint med en storhetstid inom svensk konst och senromantik.

Betyg: ****