SOFT PIANOJAZZ I NEW YORK

Ett minne från vår New York-resa våren 2016 när jag fyllde 60 år. Vi bodde en vecka i anrika Greenwich Village. Det ösregnade hela tiden, men det var på sitt sätt stämningsfullt. Som i gamla sånger av Simon & Garfunkel.

Området är välkänt för sin kulturhistoria. Folksångar- bohemerna och medborgarrätts-rörelsen runt 1963. Den unge Bob Dylan förstås. Poeterna, konstnärerna, jazzen, Electric Ladyland-studion, Andy Warhol och alla myterna.

Vi fick en utmärkt privat guidning i kvarteren om allt detta av trevlige New York-bon Gregory S Marro och hans eget guidepaket "Greg Walks". En annan upplevelse denna regniga vårvecka var anrika jazzklubben Blue Note där pianisten Matt Baker spelade.

Matt Baker, för mig tidigare okänd. En charmig australiensare från Sydney, nu bosatt i New York. Han spelar och sjunger en snygg kammarjazz. Pianoveteranen Oscar Peterson är uttryckligen en förebild. Det är traditionellt rakt igenom. Inget fel i det. Matt Baker, född 1976, tillhör den generation efter jazzrock-fusion-generationen som istället gärna vänder sig demonstrativt bort från det flummigt elektriska och istället klär upp sig i kostym och återknyter till bland annat 50-talets Cool Jazz à la Stan Getz och Chet Baker. Eller den välklädda, "rena" pianojazzen modell Oscar Peterson och Erroll Garner.

Större delen av musiken på denna skiva "Almost Blue" (JazzElm CD 2016) är således triojazz. Ibland sjunger Baker med sammetslen röst helt fri från skrovel och jazzrök. Och här finns några snilledrag. En jazzversion av Brian Wilsons och Beach Boys gamla "Pet Sounds"-spår "Wouldn't it be nice" är riktigt njutbar. Några standards som "In the ww small hours", "The end of a love affair" och "Autumn i New York" är också smakfulla val och rätt givna val. Mer otippad är Ray Charles "Lonely avenue" i en nersoftad version. Men den fungerar.

Bland sångnumren finns också filmmusiktemat till "The Appartment", en film som gått mig helt förbi. Men också detta tema passar homogent in i den trivsamma cocktailjazzen. Det är inget märkvärdigt eller speciellt i Matt Bakers musik. Men han är en god hantverkare och levererar behaglig musik med snygg stil. Sådant räcker långt. Både skivan och nämnda konserten på Blue Note-klubben var trivsamma möten med denne Sydney-bo i New York.

Betyg: ***