DAVID BOWIES SISTA ALBUM

Året 2016 har redan gått till historien som året då förfärligt många stora artister dog. Det dör alltid en mängd kända och okända personer varje år, men just 2016 sticker ändå ut vad gäller flera tragiska och för många helt oväntade bortfall, inte minst i rockvärlden.

David Bowie fyllde 69 år den 8 januari och aviserade samtidigt släppet av ett helt nytt album, "Blackstar" (Columbia 2016). Det var ett mörkt album med sånger präglade av dödsmedvetande och patologisk ångest.

Det var i sig inget uppseendeväckande. David Bowie har gjort många album och visuella gestaltningar präglade av mörker, klaustrofobi och mycket experimentella uttryck. Så många av oss jublade av glädje när gamle mästaren nu hade skapat ännu ett underverk. Det lät mycket bra trots sin dysterhet. Bowies alltid lika nyskapande kreativitet fanns där mitt i mörkret.

Så - bara några dagar senare kommer nyheten att rockartisten och låtskrivaren David Bowie har avlidit efter en lång tids cancersjukdom. Var det sant? Var det någon slags sjukt rollspel? Hade David Bowie verkligen dött? Ja, det var sant. Det bekräftades snabbt, och helt otippat blev han ännu en i raden av döda popstjärnor. Sorgen blev enorm.

Och plötsligt blev "Blackstar" - både musiken och videon - helt ruggigt kusliga, med vetskapen att han verkligen VAR sjuk och döende vid inspelningen. I videon ligger han bandagerad på en sjukbädd med någon slags titthål till ögon. En plågsam metafor för döden. David Bowie hade alltid varit besatt av rollspel, teater och sceniska gestaltningar. Var han så till den milda grad besatt att han till och med hade iscensatt sitt eget döende - och gjort konst av det? Det hela var ju på riktigt!

Det är svårt att lyssna objektivt på "Blackstar" eftersom den är så intimt förknippad med hans tragiska död. Det är för mig som med John Lennons "Double Fantasy", släppt kort innan hans bortgång. Men där var det en i grunden optimistisk skiva som brutalt fick en annan innebörd pga mordet. David Bowie var däremot medveten om sin snara död.

"Blackstar" är en musikaliskt bra skiva. I titellåten experimenterar han med rytmer och basala uttryck. Sjunger som alltid utmärkt, i uttryck av sorg och hjälplöshet. I andra låtar, som mina favoriter "Dollar days" och "Lazarus", låter han en svalt jazzig tenorsax svepa över fonden i en förförisk touch. Det är väldigt tilltalande. Synd att Bowie aldrig varit inne på jazz förut.

Det hör kanske till saken att artisten och skaparen David Bowie regelbundet gjorde skivor fram till "Reality" 2004. Sedan drabbades han av hälsoproblem och var inaktiv ändå tills "The Next Day" 2013. En (som alltid) avantgardistisk platta som i mitt tycke var VÄL mörk. Förutom det spår där han återvänder till 70-talets Berlin-trilogi och besöker Potsdamer Platz. Det är magiskt.

David Bowies sista skiva - och uppenbart uttänkta avskedsskiva ,"Blackstar" går inte att bedöma i ord av bra eller dålig. Den är mer än så. Den handlar om liv, död, lidande och farväl. Svår att lyssna på -det medger jag gärna. Med tuggmotstånd musikaliskt men framför allt svår på det emotionella planet. Konstnärligt sett förstklassig. Men samtidigt kanske inte den Bowie-LP jag helst sätter på när jag vill höra något stärkande.

Betyg: ***