ETT STORARTAT BOKSLUT FÖR JONI

"Travelogue" betyder resedagbok, och "Travelogue" (Nonesuch 2CD 2002) med Joni Mitchell är som hennes resa genom hennes hela liv och karriär. När den gavs ut deklarerade hon att det skulle bli hennes sista skiva. Med ålderns rätt. Hon bröt senare det löftet och gjorde ytterligare en.

"Travelogue" är till upplägget en rak fortsättning på hennes föregående, mästerverket "Both Sides Now" från 2000. Samma stora, orkestrala arrangemang, samma jazziga sångstil och drömska nattstämningar.

Skillnaden är repertoaren. På "Both Sides Now" tog hon till stor del upp standards och gamla jazzlåtar. Hela albumet anspelade på Billie Holidays sista LP "Lady in Satin" från 1958. Några egna sånger fanns också med. Bland annat titellåten, som transformerats från en enkel visa i folksong-stil (från hennes andra LP "Clouds" 1969) till att bli en del av den storslagna storbands-katedral som formar hela det albumet.

På denna dubbel-CD "Travelogue" sjunger hon uteslutande egna, gamla kompositioner. Men musik-stilen och atmosfären är densamma. Stor, grandios orkester med komp, stråkar och blås (mycket horn). Jonis underbara sångröst i ett moget mezzoläge och med jazzigt, blå intonation. Alltså långt ifrån den flickiga sopran som sjöng till akustisk gitarr runt 1970. Dessutom allt i storstilade, lång-samma tempi i de mest finessrika arrangemang.

Det blir således något helt nytt att här åter igen få höra "Woodstock", "Hejira", "Last time I saw Richard", "Otis and Marlena" och "The circle game". Även tidigare mera experimentella spår som "Sex kills" och "God must be a boogie-man" inryms i den grandiosa orkester-prakten.

I centrum finns förstås Joni Mitchells berättelser. Ofta långa och episka, men i fria rörelser. Vers-refräng-systemet övergav hon mycket tidigt. Det är knappast någon hemlighet sedan tidigare att jag är mycket förtjust i Joni Mtchell och hela hennes unika konstnärskap. Det inkluderar även omslagen, vars vackra oljemålningar av henne själv sätter färg på musikens personlighet. Att låta sig omslutas av hennes sång, sånger, melodier, orkester-arr - finns det något bättre? Om "Both Sides Now" var en skiva att ta med sig på en öde ö, är "Travelogue" en kär reselektyr. Resedagbok heter den ju.

Betyg: *****