ÄNTLIGEN EN NY PEPS-SKIVA !

Ja, "Äntligen!" (Gazell CD 2005) är den helt riktiga titeln på detta album med Peps Blodsband, det första på åtta år (fast det då var Peps & The DownHome Blues Band).

Det är nu hela 13 år sedan det kom ut, och det är den hittills senaste. Vi får väl se om det blir något mer. Per-Åke Tommy "Peps" Persson är nu 71 år gammal, och har väl med ålderns rätt dragit sig tillbaka i huset i de nordskånska skogarna.

"Äntligen!" är, som alltid när det gäller Peps, ett opus av gott hantverk, stor musikalitet, proffsig produktion och med stort personligt signum. Men som helhet kanske inte det mest spännande i hans stora katalog - som inkluderar Linkin' Louisiana Peps, Peps & Blues Quality, Peps Blodsband, Pelle Perssons Kapell och mycket mer. I praktiken frontfiguren Peps med blandade uppsättningar musiker, dock nästan alltid med fantastiske trumslagaren Bosse Skoglund som en säker klippa.

På "Äntligen!" går låtarna i reggae-takt, blandat med lite afro och blues, de plattformar han vanligen rör sig på. Som alltid kloka och välformulerade texter, ofta med udden riktad mot marknads-ekonomins hets och drivkrafter ("Homo Economicus", "E du dum?", "Stressen knäcker"). Bluesen finns i den mörka "Rälit råttgift blues" och Timbuktu är gäst i den kusliga "Militantiasis", en slags egen variant av "Masters of war".

Hela 13 spår ger ett mycket generöst album. Som så ofta varierar Peps egna låtar med fingertopps-känsliga covers, inte minst av gammal blues. "Seglar nerför floden Rhen" bygger på ett original av Sonny Boy Williamson. Peps föregående album "Rotblos" upptog helt och hållet gamla blueslåtar på ett lysande sätt. "Tid för tango" är en avspänd tango-reggae (!) medan "Alldeles lagom" pumpar på i rolig bluebeat-stil.

Men det finns en sång här som berör mig alldeles särskilt starkt. Som lyfter just denna skiva till något speciellt. Det är sången "Grannen", som mer än någonsin fångar tidens tand (fast det alltså är 13 år sedan). I "Grannen" samtalar han med just grannen som är "en hedersman". Men grannen är skrämd och full av fördomar mot "araber och annat pack". Här blottläggs hela den folkligt utbredda främlingsfientlighet som är så vanlig, inte minst på landet i Skåne, och som lägger grunden för SD. Peps skildrar ett möte som låser sig helt pga olika uppfattningar, men som ändå är ett MÖTE, inte något uppifrån-fördömande på 08-vis. Det finns en ärlighet och en uppriktig förtvivland i denna lunkande reggae. Det är en mycket stark sång. En av Peps allra bästa låtar någonsin.

Betyg: ***