TREENIGHET - MED COLEMAN HAWKINS

Så tar vi den tredje store tenor-saxofonisten från jazzens gyllene "Smoke Rings"-period,  1930- och 40-talen. Vid sidan om Lester Young och Ben Webster har vi Coleman Hawkins som en av den stora, "rökiga" solisterna.

En konstnär och en elegant på sitt instrument. Obetydligt äldre än de andra, född 1904. Började i Fletcher Hendersons storband, mannen som utformade det klassiska big band-formatet bredvid Duke Ellington.

Men Coleman Hawkins blev käns som solist. Häckade en hel del i Europa, spelade med Django Reinhardt i Paris, i England och även en hel del i Danmark och Sverige. Här satt han in med bl.a. Thore Ehrling och Arne Hülphers (orkesterledaren som gifte sig med Zarah Leander).

Av alla hundratals inspelningar Hawkins gjorde under sitt aktiva liv finns det EN som är mer känd än andra, Det är "Body and soul", jazzballaden av Johnny Green som som "The Hawk" spelade in 1939. Den är en given jazzklassiker, en riktig "hit" i historien, fast den saknar både meloditema och bärande riff. Istället är det en fluffig improvisation över en givan ackordföljd under tre korta minuter.

Den är med på alla samlingsplattor och även olika antologier över jazzens historia osv. Och det är den väl värd. Så när jag nu, efter det där jazzpartyt hemma hos Per och Katarina Ingmarsson, kastade mig över nävefulla samlingar av gammal, antik jazz, blev det naturligtvis en mix med titeln "Body and Soul" (Dreyfus Jazz saml.-CD 2000) med just Coleman Hawkins.

Förutom den berömda, mycket coola titellåten från 1939 finns här "How deep is the ocean?", "The man I love", "Indian summer", "Picasso" och (nästan obligatorisk under den perioden") Ellingtons "Sophisticated lady". Inalles 18 spår i denna franska utgåva. Också här gäller : Bara att njuta.

Betyg: ****