ZAPPAS PEAK - EN SOFFA PÅ TYSKA

Frank Zappa fortsatte sin kreativa guldperiod, sedan skivorna "Overnite Sensation" (1973), "Apostrophe (')" (1974) och oslagbara live-dubbeln "Roxy & elsewhere" (1974).

Nya albumet, nu under namnet Frank Zappa & The Mothers of Invention, hette "One Size Fits All" (DiscReet LP 1975). Och det är frågan om Zappa någonsin blev bättre än såhär.

Det är ett fantastiskt rockalbum. Och uppsättningen Mothers är här också kulmen av alla fina musiker-sammansättningar han hade. George Duke på piano, klaviaturer och soulsång. Rolige Napoleon Murphy Brock på tenorsax och det mesta av solo-sången. På marimba och slagverk finns ännu Ruth Underwood, och hon har sällan varit så bra som här. Säker trummis är Chester Thompson (han skulle snart gå över till Weather Report). Och så Tom Fowler, vars smidiga basspel gör mycket för soundet.

Öppningen "Inca Roads" är en klar kandidat till "den definitiva Zappa-låten". En minisvit i olika tempi, med en märklig historia om ett rymdskepp i Anderna. George Dukes pianosolo i det snabbare partiet bör gå till historien.

Annars finns det flera rockiga låtar på skivan. "Can't afford no shoes", "San Ber'dino" och "Andy" har makalösa driv. I "Po-jama people" ironiserar Zappa över alternativa velour-proggare och levererar ett utmärkt gitarrsolo. Ännu har vi inte kommit fram i tiden till de plågsamt ändlösa Zappa-solona där egot tog över.

"Florentine Pogen" är liksom "Inca Roads" en komplex låt med flera sektioner och karaktärer. "Evelyn, a modified dog" är en kort, skämtsam pianoballad av Zappa. Så har vi då den där soffan. Den som pryder omslaget. Musikaliskt finns denna soffa i två versioner med samma melodi, i tungt markerad 3/4-takt. "Sofa nr 1", som är snyggt instrumental. Och så avslutande "Sofa nr 2", där Zappa av någon underlig anledning sjunger på tyska (!). "Ich bin alle Täge und Nächte / Ich bin hier / und Du bist mein Sofa...."

Som sagt, "One Size Fits All" placerar sig lätt bland Frank Zappas 5-6 bästa album någonsin. Och det bästa studioalbumet från den här guldperioden. Efter "One Size" blir Zappas ymniga skivkatalog mera splittrad och rörig.

Betyg: *****