SAMLA MANNAS MANNA LEKER VIDARE

Underbara progressiva, jazzrock-gruppen Samla Mammas Manna lät ganska olika från skiva till skiva. Inte så konstigt eftersom de månade om improvisationer, öppna fält och spontana uttryck.

Men de två skivorna "Måltid" (1973) och denna, "Klossa Knapitatet" (Silence LP 1974), är som syskonskivor. Detta är en rak fortsättning på den lekfulla musiken på "Måltid". Samla Mammas Manna är här inne i sin bästa, mest kreativa period.

De fortsätter med "lego-musiken". Snabba kast, roliga brytningar. Tempon och taktarter som kastas här och tvärs. Våldsamma jam-utflykter och festliga stil-parodier hit och dit. Som tidigare: Lars Hollmer på elpiano, Coste Apetrea på gitarr, Lars Krantz på bas och Hans Bruniusson på drivande trummor. Och så alla på den där dårpippiga, ylande nonsens-sången som är så rolig.

Inpackad i ett knepigt inslag ligger "Klossa Knapitatet". Skivan börjar med ingenting. Ja, första spåret heter "Ingenting". De blandar skojigt med vals, polka, vissling och joddlingar - liksom i dråpliga "Långt ner i ett kaninhål". Det är musikalisk humor av bästa kaliber!

De tar också ut svängarna mera i avantgarde. I "Liten dialektik", Musmjölkningsmaskinen" och "Influenser" spänner de bågen ytterligare, och utmanar lyssnarens tålamod. Men den underliggande humorn finns där som ett avväpnande drag hela tiden.

"Kom lite närmare" är ett typiskt knäppt Samla-spår, om vådan av ett trångt bildäck på en färja. I titellåten spelar Lars Hollmer och Brynn Sett´les (från Peps Blodsband) dragspel i motorvägens skugga. Och i avslutande "Ramlösa kvällar" leker Coste Apetrea Mahavishnu på sin sköna, akustiska gitarr. Ja, jag kan bara fortsätta säga: Jag älskar gamla Samla Mammas Manna!

Betyg: ****